Små mutor i vardagen...

eller kanske bara små tacksamhetsyttringar. Besökte närmaste köpcentrum i går efter jobbet. Numera har jag på något underligt sätt tappat shoppinglustan, den var åtminstone mer påtaglig förr. Ganska snart brukar jag börja tänka att "det kan jag köpa nästa gång" och så vill jag åka hem och glömmer bort sånt jag tänkt att jag skulle titta på. Nej det är nog ingen begynnande senilitet utan bara ett bevis på någon form av mättnad. Dessutom blir nätshoppingen mer och mer tilltalande.

Nå väl...mutor var det ja. På min lilla runda hittade jag en alldeles ny affär med mycket vill-ha-men-inte-behöver-saker. En kruka bara måste få följa med hem och eftersom det var halva priset blev det naturligtvis två, smålänning som man är. När jag skulle gå därifrån fick jag syn på det lilla setet med flaskor. Hm...passar Friherren precis! Jag menar han måste ju uppmuntras i de husliga sysslorna. För att vara riktigt på den säkra sidan fick han en burk från Claes Ohlssons också.

Det bästa med rundturen på köpcentret var ändå att jag träffade tre personer jag inte sett på länge och fick några trevliga pratstunder och reflektioner över livet mitt i vimlet. 

 Här den ena av krukorna som jag köpte.

Kvällen tillbringades sedan tillsammans med några sångarkompisar. Vi försöker öva flitigt inför vårt lilla uppträdande framöver. Sjukt kul att sjunga fritt i stämmor och leka lite med tonerna. Gäller bara att få det låta bra så folket vi ska underhålla uppskattar det.

I dag lyser äntligen solen och inger hopp inför helgen. Friherren är iväg på studieresa med andra biodlare så jag är gräsänka.

Men som jag brukar säga:

det är skönt att vara ensam när man vet att någon kommer hem.

Ha en fridfull afton.