söndag 28 februari 2016

En ny trend

Ja äntligen har här infunnit sig en ny trend. I och för sig ingen ny utan mer återgång till det normala. 
Jag har lämnat fåtöljen...jippiii!!! 
Nu har jag sovit i sängen hela två nätter och bara varit uppe en gång varje natt och traskat runt lite och sovit minst fem timmar på raken. Lyckoämnena varierar här i livet minsann. Nu ser jag fram emot då jag kan ligga på sidan mer än fem minuter som nu. Var väl så uttröttad efter första arbetsveckan kanske. 
Nu är det bara att kämpa på och träna upp axel och arm så mycket som går.




Den här helgen försvann i rekordfart känns det som. Solen har lyst och lättat upp livet betydligt. Under lördagen njöt vi mest av den inifrån för det var helt nödvändigt att städa efter fönsterrenoveringen. Nu är det bara vardagsrummet som ska bli klart också. 
I sommar väntar målning av fönsterkarmarna från insidan som blir vårt jobb. Dessutom måste lusthuset målas så vi lär inte bli sysslolösa när sommaren kommer. Har man hus finns det liksom alltid något att göra.



Förra helgen var det ju lite pysslande i mitt arbetsrum i källaren. Fick lite ordning bland sygrejerna.



Målade ju en låda mellansonen fyndat åt mig. Den blev jättebra till alla sytrådsrullar med bra översikt.



Inte för att jag syr så väldigt ofta numera men visst händer det och då är det bra att se vad man har.



Visst är väl de här gamla knapparna vackra och inte minst kartongen de sitter på. 
Nästan så det är synd att använda dem.



 I de här gamla askarna förvarar jag alla andra knappar jag samlat på mig.




Lite loppade spetsar och några virkade hjärtan får sin plats i en målad symaskinslåda.



Så där ja, nu får vi se hur länge ordningen behålls. 
Tyvärr finns det många garderober och lådor som borde få sig en ordentlig genomgång, men det får vänta.

Idag har vi promenerat en timma i ett naturområde. Helt underbart!
Nu hälsar vi mars välkommen och hoppas på en fin vårmånad och tack o adjö till vintern.

Ha en fin vecka!



måndag 22 februari 2016

En ljus idé

Har börjat jobba idag så min hjärna är lätt överansträngd och överhettad av alla intryck och alla idéer som rusar runt. Läskigt att vara borta från sitt arbete i hela 8 veckor med loven inräknade. Men allt var sig likt och på några sekunder är man uppslukad och man har införlivats i verksamheten totalt igen. 
Hur det kommer att gå återstår att se då jag inte sover så mycket ännu på nätterna och jag måste medge att det gör bra mycket mer ont i armen efter en dags arbete än annars.



Tänkte skriva ett inlägg och visa några bilder på lampor som mellansonen gjort. Det är han som liksom jag gillar loppis och ser möjligheter i alla möjliga konstiga saker. Mycket roligt att bolla idéer med honom. Här har han gjort en lampa av lite rördelar och en gammal träbit.




Här ett kopparrör fastsatt på en bit av en gammal lastpall.





Han har även gjort en hängande variant.





Den här fick vi i julklapp.




Så här ser den ut när den är tänd.





Det här är Friherrens fynd från Antikmässan vi var på för ett tag sedan. Han är inspirerad av mellansonen och ska konsultera honom för idéer om vad det kan bli av detta. Tanken är en lampa. Ni som hängt med ett tag fattar att han ska ha den i källaren där han fick bestämma och ha ett marint tema.




Här fortsätter fönsterrenoveringen för fullt. Nu är alla fönstren iväg och vi har bara "tälten" för alla fönster. Ventilationen är god och det behövs ju också för den delen då de har målat fönsterkarmarna, men värmen är inte så man svettas precis. Men rätt OK när jag gör mina övningar för det gör så ont ibland så svetten pärlar sig i pannan. Annars gömmer vi oss i TV-rummet, tänder ljus och kryper under filtarna. Ska bli skönt när det är klart. 
Flera av er bloggare har skrivit om hur ni ser era smutsiga fönster och funderar på om ni ska göra något åt det. Det har jag också funderat över...det blir ju inget med det eftersom jag inga fönster har... 
Nåja de kommer snart tillbaka men jag ska då inte putsa några fönster. Eller rättare...jag kan inte. Jag har redan bestämt att ska det putsas fönster får det bli till att köpa den tjänsten i år. Vill inte ha Friherren på några stegar heller för han har ett ont knä och inte bästa balansen.
Inga fler benbrott tack!

Ha en fin vecka!

lördag 20 februari 2016

Mitt gömställe

Kanske tillflyktsort är ett bättre ord, men i dessa dagar flyr jag ner till mitt arbetsrum i källaren. Fast det ibland mest liknar ett kaosrum är det just nu det mest städade och trevligaste rummet i huset. 
Jag har inte blivit osams med Friherren eller så, utan allt beror på att våra fönster renoveras mitt i kalla vintern. Detta innebär att fönstren är borttagna och istället finns där ett tältliknande skydd så man ser ingenting ut. Vi har små byggfläktar för att inte frysa häcken av oss men det drar allt en hel del. Stänger man in sig i TV-rummet blir det varmt o skönt med långkalsonger, pläd och lite tända ljus. 
I sovrummet hänger vi upp plädar för fönstret och sen sover vi gott. Eller ja...väcks av bilar som kör förbi, hundar eller joggande hurtbullar. 
När vi sitter i köket känns det som om vi sitter på altanen en sommarkväll och hör allt som sker runt huset och ända upp till motorvägen lång borta uppe på berget. Det gäller att komma ihåg att allt hörs också ut lika lätt...




Men här nere finns ju alla mina loppisfynd som ligger till sig, färger, garner, tyger, papper...you  name it, så här trivs jag och kan fördriva många timmar bara genom att fantisera om vad jag kan/ska göra.




Det finns alltid lite att fixa med som att rulla upp nyloppad spets på rulle eller sortera bland spetsar, virkat, garner och band.




Mellansonen fyndade denna gamla låda åt mig för ett tag sedan. Den ska målas och i den ska jag lägga en liten träplatta med träpiggar som min far gjorde för evigheter sedan. På den sätter jag trådrullar, så denna lådan ska innehålla alla mina trådrullar så jag lätt hittar den färg jag behöver. 
Min far var snickare och jag minns alla gånger han och jag pratade om saker som vi skulle fixa till eller som han byggde efter mina önskemål. Han var en föregångare vad det gäller tält. Han byggde ett tält till mig när jag var liten av byggplast och böjt träd. Det blev ett tunneltält innan de var uppfunna. Minns doften inuti med trasmattor till golv över plasten och hur regnet slog mot plasten. Jag minns också mina sällskapsdjur och då tänker jag inte på älsklingskatten utan tvestjärtarna som också trivdes där under trasmattorna.




Är ju svag för askar och lådor som man aldrig kan ha för många av. Här har jag målat en parfymask. Om inte annat kan den ju bli en fin ge-bort-ask. 
Det kanske också är en rest från barndomen det där med att ta tillvara på allt och se en funktion i det mesta. Minns hur jag klippte till pappen från tårtorkartonger eller den där fina pappersbiten med rundade hörn som låg inuti mors strumpförpackning. 
Nej, jag är inte från en annan planet...




Detta lilla fina skåp är gjort för att hänga upp ett fickur i. Jag har ju målat det och satt en liten madonna i. Har ytterligare ett som jag inte målat som ska användas just till att ha ett fickur i. Dessa har jag fyndat på loppis men såg på Antikmässan vi besökte för några veckor sedan att de kan kosta över fyrahundra kronor.





Lite minnen att försjunka i när jag sitter i fåtöljen och njuter av massagekudden. Just nu skulle jag behöva massage över hela kroppen. När man som jag råkat ut för en kroppsskada fattar man plösligt hur hela kroppen hör ihop. När jag felbelastar, ligger fel, sitter fel, sträcker fel... blir det värk någon annanstans. Jag har fått upp rörligheten relativt bra men ingen styrka ännu. Men jisses vad det gör ont att tänja på gränserna och hur mycket jag har tappat på så kort tid. Först fram mot sommaren kan jag ana hur mycket som gick att återställa.




Nu är mina väskor vaxade och klara att användas. Blev nöjd med dem.




Nu har jag en stor som väntar på att bli målad. Börjar jobba på måndag så det lär väl knappast ske den närmaste tiden. Ska bli spännande att börja jobba och se hur det ska gå. Gäller att skapa helt nya rutiner. Måste lägga mig tidigt för att kunna komma upp tidigt och göra mina träningspass innan jag går iväg. Som tur är går vi mot ljusare och längre dagar som ger energi att också ta den där viktiga prommenaden innan man sjunker ner i soffhörnet.




Igår var det dags för sjukgymnastik igen och som vanligt är det lätt att slinka in på någon secondhandbutik när man ändå är i stan liksom. Denna gången var det Friherren som fick en skinnväst för sextio kronor. Innan dess köpte han jeans och t-shirt. Någon rättvisa ska det ju vara för jag klickade ju hem de där stövletterna jag spanat in...

För egen del blev det en bok för tjugofem kronor och lite livsnjutardrömmar fram på eftermiddagen i favoritfåtöljen. Lenas bilder är ju verkligen livsbejakande och glädjefyllda. Många av Göstas texter kan också uppskattas än idag även om det är många år sedan de var populära. 
Här finns även en hel del goda recept på god mat, bröd och andra läckerheter. 
Det roligaste av allt med denna bok och som gav oss ett gott skratt var insidan av boken där det stod en massa namn. Aha, någon hade fått den i present. Men hallå...de där bokstäverna och handstilen känner jag igen. Men det är ju Friherren! 
Han drog sig till minnes att det nog var en sekreterare på hans jobb som fått den när hon skulle gå i pension för ganska många år sedan. Han kände igen alla namnen som stod där, alla var hans gamla arbetskamrater. 
Nu är det jag som får filosofera lite över konsten att njuta av livet. 
Visst är det så att det ibland känns så tungt att tänka på alla svåra bitar i livet, både det som drabbar en själv, de närmaste, bekanta eller runt om i vårt land för att inte utöka till världbekymren. 
Ändå är det ju så att i många fall är det bara hur vi förhåller oss till det tunga som kan förändra. 
Livet blir bra mycket lättare om man hittar de små guldkornen i tillvaron. 
Just i dag skulle jag lätt kunna gnälla över att just jag skulle snubbla på den där eländiga dörrstoppet och hur den gett mig smärta och fått mig att missa så mycket. Att vädret är skit. Det är svinkallt och smutsigt inne och som kommar ta tid att få rent. Det är dåliga program på TV...bla bla...
Försöker istället skratta åt eländet och tänka att det kommer andra tider och det finns de som har det värre än jag.




Så kära bloggvänner...njut av livet.
Det går ju som bekant inte i repris.


måndag 15 februari 2016

När ljuset återkommer

Så härligt det är när solen äntligen skiner och man till och med känner att den värmer. Nu gäller det verkligen att ta tillvara de närmaste dagarna då vädergubbarna lovat sol. Det är ju sportlov här, men det där med sport får nog vara för min del än ett tag. Möjligtvis att jag ställer upp som sällskapsdam när Friherren ska se någon sport på TV. Det är promenader som gäller och det är inte fy skam det heller, särskilt inte när man kan gå utmed vatten och höra vågorna.




Fjällen och Alperna...vackert så klart, 
men det här är en lisa för själen det också.




Jag vet att det är för tidigt att hitta tussilago, men ändå går jag där och sneglar ner mot kanten...kanske ändå?




Det jag ser är ju allt annat än vårblommor men vackert det också.




Inte vill jag gå här med bara fötter ännu, men längtan finns där.





Undrar just hur många av er som kommer ihåg att ni som barn brukade suga på istappar...




Här hänger de i rad som ett glittrande draperi.




Trots solen och värmen den gav i lä var det ganska kyligt när vi vände åter hem efter att ha suttit ett tag och bara lapat ljus och sol. Gott att komma in i värmen. Lite märkligt att upptäcka att det blivit ganska sent och ändå så ljust. Har ju levt länge nu utan att vara styrd av tid och klockan. Denna veckan lever jag kvar i den lyxen men sedan är det meningen att jag ska börja jobba. Får väl erkänna att jag är lite ängslig över hur det ska gå då jag inte fått ordning på sovandet på nätterna, utan sover korta perioder i säng och fåtölj. Dessutom har denna veckan varit den värsta hittills vad det gäller smärta. Jag tränar ju två x 30 min per dag med intensiva rörelser för att få tillbaka förmågan att röra arm och axel, men det gör jäkligt ont. Ja, ja...jag gör ett försök går det inte får jag väl göra något åt det då.  
Mitt i allt kan jag glädja mig över att jag får ersättning för förlorad inkomst, då ägare av fastigheten där jag ramlade blir ersättningsskyldiga då man numera inte får ha sådana där dörrstoppar som var orsaken till mitt fall.




Alla hjärtans dag passerade utan större firande. Vi försöker väl ha dagar av kärlek ändå utan jippon, men Friherren lagade porterstek med mangoröra till efterrätt. Lite geléhjärtan mosade vi i oss på lördagskvällen och tulpaner inköptes, så check på den Alla hjärtans dag.




Ett hjärta till er rara bloggvänner som läser mina enkla rader och ger snälla kommentarer.
Nu får det bli lite TV-tittning innan nattångesten kommer.

Nu har jag dessutom hittat handarbetet för de med brutna axlar...broderi. Du behöver bara hålla i duken, resten sköter den andra handen. Fast den axeln börjar banne mig bli överansträngd då den får sympatigöra samma rörelser som den skadade. och jobba för två.

Är galet sugen på ett par stövletter på Zalando också. Men man borde väl gå i endast foträta saker härefter för att undvika ytterligare fallolyckor.

Ha en fin vecka!

söndag 7 februari 2016

Utanför bubblan

Ungefär så känns det nu. Jag har delvis lämnat smärtfåtöljen och börjat komma utanför ytterdörren och t.o.m. passerat 50-skyltarna. Kanske är det så att det normala livet börjar närma sig. Det värsta är att det oroar mig lite det också. Det blir snabbt ganska bekvämt att sitta där i sin bubbla och se vardagen passera utanför vardagsrumsfönstret och slippa ge sig ut i rusk, mörker eller kyla. Inte några större krav och det man inte hinner eller orkar den ena dagen lämnas glatt över till nästa.




Sitter här och i fåtöljen och njuter av ännu en härlig bukett tulpaner som ett par, numera pensionerade lärarkollegor, kom med i fredags. De hade med sig inte bara blommor utan en underbar blåbärspaj gjord på amerikanska, stora, saftiga blåbär. Som tur var åt vi inte upp hela utan Friherren som hjälpt mig städa innan fick njuta av den även han. Det blev en så trevlig stund med många minnen och glada skratt. Ska sanningen fram blev jag nog liiite avundsjuk iallafall på deras pensionärsliv...




Där i fåtöljen sitter jag och lägger upp fötterna på pallen och njuter av härliga bilder och solen som letar sig in genom fönstret.





När jag var på sjukgymnastiken förra veckan tittade vi in i en sån där billighetskedja som har riktigt fina inredningssaker. Detta fick följa med hem och det till riktigt bra pris. Pläden är vävd och riktigt skön att svepa omkring sig.




Ja solen letar sig in genom dimmiga och gräsliga fönster. Nu är det ju inte läge att ens fundera på att putsa fönster så det lämnar jag därhän.




I lördags när det var grått o trist åkte vi ett par mil till en Antik och samlarmässa. Alltid kul att få en liten nostalgiinjektion och möta en minneskavalkad. Det är sällan läge att köpa eller fynda på dessa ställen om man inte är ute efter något udda eller något särskilt man samlar på. Friherren köpte en udda pryl som ni ska få se i ett annat inlägg. Själv fyndade jag garn till ett pris av 10 kr / hg. Vad det ska bli är lite osäkert just nu... En duk att brodera, men det blir nog inte medföljande garn utan någon annan färg skulle jag tro. En bunt virkad spets är heller aldrig fel.




På vägen hem passerar vi favoritloppisen och vi tog en go-fika där och gick ett varv. Hittade ett sååå vackert litet skåp som vi reserverade trots att vi knappt vet var det ska stå. Så knasig man är...
Den där lilla lyktan följde med hem. 




Den är annorlunda för den har så vackert glas och ger ett så skimrande vackert ljus.

Utanför bubblan var det ja...

Ja idag gick vi en långpromenad och numera är det träningspass gånger tre som gäller. Trodde min nya sjukgymnast var galen när hon bände armen högt upp över huvudet...
Men hon har peppat mig att träna, träna och åter träna, så det är det jag gör. Ont gör det, men framsteg ser jag.

Nu blir det Så ska det låta.

Ha en fin vecka!

onsdag 3 februari 2016

Annan syn på tillvaron

I mitt förra inlägg skrev jag om en ny syn på tillvaron och då skojade jag lite om att jag provat ut nya glasögon. I dag skriver jag rubriken Annan syn på tillvaron och nu handlar det inte om skoj tyvärr.

Jag skrev också om lördagens sista föreställning med efterföljande avslutningsfest. Därav blev intet.
 Mitt i vårt firande av Friherren nås vi av det smärtsamma beskedet om ett dödsfall. Min kära revyväninna mister sin son som också är en annan väninnas man. Denne son var en högt aktad nöjesprofil och producent, inte bara i vårt län utan hela Sverige och även utanför landets gränser. Han sörjs av en hel stad, arbetskamrater och artister han samarbetat med. Så svårt att ta in.




Hela helgen och de efterföljande dagarna har varit så tunga och fulla av tankar. 
Hur överlever man som mor, maka, barn?





Han hann med mer i sitt liv än de flesta av oss andra gör om vi så blir hundra. Och ändå kunde han fortsatt i minst tjugo år till att jobba med sina projekt.




Jag letar efter ljuspunkterna som jag letar efter solljuset.




Vad gör vi med våra liv?
Hur lever vi våra liv?
Vad är viktigt?
Frågar vi varandra hur vi mår?
Ser vi varandra?





När sånt här händer så nära blir frågorna oundvikliga och sätter sina spår.

Kanske behövs en annan syn på tillvaron än den vi vanligtvis har. Inte vet jag, men dessa dagar vandrar tankarna runt på stigar de kanske inte trampat på ett tag.

 Var rädda om varandra.