Kanske tillflyktsort är ett bättre ord, men i dessa dagar flyr jag ner till mitt arbetsrum i källaren. Fast det ibland mest liknar ett kaosrum är det just nu det mest städade och trevligaste rummet i huset.
Jag har inte blivit osams med Friherren eller så, utan allt beror på att våra fönster renoveras mitt i kalla vintern. Detta innebär att fönstren är borttagna och istället finns där ett tältliknande skydd så man ser ingenting ut. Vi har små byggfläktar för att inte frysa häcken av oss men det drar allt en hel del. Stänger man in sig i TV-rummet blir det varmt o skönt med långkalsonger, pläd och lite tända ljus.
I sovrummet hänger vi upp plädar för fönstret och sen sover vi gott. Eller ja...väcks av bilar som kör förbi, hundar eller joggande hurtbullar.
När vi sitter i köket känns det som om vi sitter på altanen en sommarkväll och hör allt som sker runt huset och ända upp till motorvägen lång borta uppe på berget. Det gäller att komma ihåg att allt hörs också ut lika lätt...
Men här nere finns ju alla mina loppisfynd som ligger till sig, färger, garner, tyger, papper...you name it, så här trivs jag och kan fördriva många timmar bara genom att fantisera om vad jag kan/ska göra.
Det finns alltid lite att fixa med som att rulla upp nyloppad spets på rulle eller sortera bland spetsar, virkat, garner och band.
Mellansonen fyndade denna gamla låda åt mig för ett tag sedan. Den ska målas och i den ska jag lägga en liten träplatta med träpiggar som min far gjorde för evigheter sedan. På den sätter jag trådrullar, så denna lådan ska innehålla alla mina trådrullar så jag lätt hittar den färg jag behöver.
Min far var snickare och jag minns alla gånger han och jag pratade om saker som vi skulle fixa till eller som han byggde efter mina önskemål. Han var en föregångare vad det gäller tält. Han byggde ett tält till mig när jag var liten av byggplast och böjt träd. Det blev ett tunneltält innan de var uppfunna. Minns doften inuti med trasmattor till golv över plasten och hur regnet slog mot plasten. Jag minns också mina sällskapsdjur och då tänker jag inte på älsklingskatten utan tvestjärtarna som också trivdes där under trasmattorna.
Är ju svag för askar och lådor som man aldrig kan ha för många av. Här har jag målat en parfymask. Om inte annat kan den ju bli en fin ge-bort-ask.
Det kanske också är en rest från barndomen det där med att ta tillvara på allt och se en funktion i det mesta. Minns hur jag klippte till pappen från tårtorkartonger eller den där fina pappersbiten med rundade hörn som låg inuti mors strumpförpackning.
Nej, jag är inte från en annan planet...
Detta lilla fina skåp är gjort för att hänga upp ett fickur i. Jag har ju målat det och satt en liten madonna i. Har ytterligare ett som jag inte målat som ska användas just till att ha ett fickur i. Dessa har jag fyndat på loppis men såg på Antikmässan vi besökte för några veckor sedan att de kan kosta över fyrahundra kronor.
Lite minnen att försjunka i när jag sitter i fåtöljen och njuter av massagekudden. Just nu skulle jag behöva massage över hela kroppen. När man som jag råkat ut för en kroppsskada fattar man plösligt hur hela kroppen hör ihop. När jag felbelastar, ligger fel, sitter fel, sträcker fel... blir det värk någon annanstans. Jag har fått upp rörligheten relativt bra men ingen styrka ännu. Men jisses vad det gör ont att tänja på gränserna och hur mycket jag har tappat på så kort tid. Först fram mot sommaren kan jag ana hur mycket som gick att återställa.
Nu är mina väskor vaxade och klara att användas. Blev nöjd med dem.
Nu har jag en stor som väntar på att bli målad. Börjar jobba på måndag så det lär väl knappast ske den närmaste tiden. Ska bli spännande att börja jobba och se hur det ska gå. Gäller att skapa helt nya rutiner. Måste lägga mig tidigt för att kunna komma upp tidigt och göra mina träningspass innan jag går iväg. Som tur är går vi mot ljusare och längre dagar som ger energi att också ta den där viktiga prommenaden innan man sjunker ner i soffhörnet.
Igår var det dags för sjukgymnastik igen och som vanligt är det lätt att slinka in på någon secondhandbutik när man ändå är i stan liksom. Denna gången var det Friherren som fick en skinnväst för sextio kronor. Innan dess köpte han jeans och t-shirt. Någon rättvisa ska det ju vara för jag klickade ju hem de där stövletterna jag spanat in...
För egen del blev det en bok för tjugofem kronor och lite livsnjutardrömmar fram på eftermiddagen i favoritfåtöljen. Lenas bilder är ju verkligen livsbejakande och glädjefyllda. Många av Göstas texter kan också uppskattas än idag även om det är många år sedan de var populära.
Här finns även en hel del goda recept på god mat, bröd och andra läckerheter.
Det roligaste av allt med denna bok och som gav oss ett gott skratt var insidan av boken där det stod en massa namn. Aha, någon hade fått den i present. Men hallå...de där bokstäverna och handstilen känner jag igen. Men det är ju Friherren!
Han drog sig till minnes att det nog var en sekreterare på hans jobb som fått den när hon skulle gå i pension för ganska många år sedan. Han kände igen alla namnen som stod där, alla var hans gamla arbetskamrater.
Nu är det jag som får filosofera lite över konsten att njuta av livet.
Visst är det så att det ibland känns så tungt att tänka på alla svåra bitar i livet, både det som drabbar en själv, de närmaste, bekanta eller runt om i vårt land för att inte utöka till världbekymren.
Ändå är det ju så att i många fall är det bara hur vi förhåller oss till det tunga som kan förändra.
Livet blir bra mycket lättare om man hittar de små guldkornen i tillvaron.
Just i dag skulle jag lätt kunna gnälla över att just jag skulle snubbla på den där eländiga dörrstoppet och hur den gett mig smärta och fått mig att missa så mycket. Att vädret är skit. Det är svinkallt och smutsigt inne och som kommar ta tid att få rent. Det är dåliga program på TV...bla bla...
Försöker istället skratta åt eländet och tänka att det kommer andra tider och det finns de som har det värre än jag.
Så kära bloggvänner...njut av livet.
Det går ju som bekant inte i repris.
