Den gamla låten kommer till mig när jag blickar ut över sjön och bara ser de tunga molnen. Jag kan gräma mig och klaga mig blå över denna eländiga sommar, men vad hjälper det? Ingenting. Men visst drar det ner mitt sinne otroligt mycket när jag tänker på hur det skulle/borde/brukar vara på sommaren. Det där med att sitta ute och vara ute hela dagarna, blir inte mycket med nu inte...
På trappan blommar fortfarande minipenséerna jag köpte till påsk. Men det är klart, ingen sol har torkat ut dem precis.
De limegröna penningbladen passar bra ihop med penséerna. Brukar ha lite perenner i krukor och sen sätta ner dem i någon rabatt på hösten.
Annars har det där med altanväxter blivit lite si o så denna kalla sommar. Brukar ju annars njuta så av blommorna. Nu blir det mest att kolla om de möjligtvis behöver lite vatten.
Någon blomma vill man ändå ha på trappan för att välkomna ev besökare.
Under helgen har vi haft besök av svåger och svägerska. Lite god mat och samvaro har lättat upp även om det grämer mig att vi inte kunde sitta varken ute eller i lusthuset. De har nu åkt hem och äldste sonen har åkt, så här är tyst och känns lite trögt. Har inte lust med just någonting. Tanken på att ledigheten snart är slut ligger och gnager som en liten sten i skon.
När det fanns lite energi sydde jag denna kudde som egentligen är ett tallriksunderlägg.
Dessa kuddar är gjorda av ett gammalt linnelakan och som jag dekorerat med textilpenna. Håller jättebra i tvätten.
Fick ett presentkort i blomsteraffär av mellansonen och köpte mig en ny kruka med växt. Visste inte att denna växt som jag har en av innan, är en sorts murgröna. Gjorde en krona som den kan slingra sig i.
Nu kan jag ana solen bakom molnen men det lär inte bli någon bländande solnedgång i dag så jag får nöja mig med en repris från en annan kväll.
Hoppas ni håller modet uppe och förgyller era dagar på det sätt som passar er. Jag får försöka tänka ut något tills i morgon för vädret lär inte bli bättre än så här.