Veckovill

Precis så känner jag det. Vilken dag är det egentligen? Och veckonummer? Datum? Det som är så viktigt annars ramlar ner på skalan och andra saker blir betydelsefullare.

Har man fest en måndagskväll och ytterligare trevligheter med nattgäster på tisdagen är det kanske inte så konstigt om man är veckovill. Kommer sedan äldste sonen hem blir det än mer konstigt, för han brukar komma till helgen. Härligt att vara fri från den annars fulltecknade almanackan och ta dagen som den kommer.

Som igår när vi hade vänner hos oss. Då blev det till att turista och trängas med massor av folk här utmed vår paradgata och faktiskt göra några små aha-upplevelser så här på hemmaplan och upptäcka affärer på ett nytt sätt.

Vi lät också den här dagen bli en latardag och åkte en runda i Östergötland och besökte några loppisar. En liten pall, spegelhängare och spets hittade sin väg ner i korgen.

Det gjorde även fatet och ljuslyktan. Det är ett elände när fina saker dessutom bara kostar fem eller tio kronor...Billigare än en chokladbit, men den försvinner ju och kommer inte trängas i något skåp. Å andra sidan varar glädjen prylarna ger längre och är kanske nyttigare trots allt.

Bilden återger inte riktigt färgerna på det här fatet för 30 kr. Tyckte det var så härligt höstlika färger och oavsett vad man tycker om det så är hösten snart här!!!

På vår tur besökte vi också en lite speciell musikaffär som varken har affärstider eller säljer på nätet, utan har öppet efter överenskommelse. Som tur är var ägaren hemma och vi fick komma in. Utbudet var stort och eftersom musikern i familjen var med stannade vi där en stund. Jag fick med mig nya strängar till min gitarr och nu ska sonen försöka få mig att komma igång igen. Han lockar med att spela banjo tillsammans med mig.

Så var nästa krön på plats. Det blev bättre med denna större än den lilla som satt där tidigare. Den lilla hamnar nog över en dörr i hallen den också. Så är det bara den stora som ligger i garaget och väntar på att bli tillfixad. Fönsterbräda är inhandlad så det är bara att sätta igång när andan faller på.

Nu vet jag faktiskt att det är fredag i morgon och vi har bestämt att det ska bli en jobbardag. Lite fredagsstädning, lite tvättstugearbete, lite trädgårdskötsel och kanske även lite röjning i något förråd. Det gäller att sikta på stjärnorna för att nå trädtopparna ju...

Till helgen väntas gäster igen. Då är det svåger och svägerska som kommer. Hoppas på vackert väder och några dukningar ute gör jag inte längre. Nu hotade vädergubbarna även med regn i massor och vatten i källare och annat elände. Vi får hoppas på att kunna ta oss de få metrarna till lusthuset.

Så här såg det ut i måndags när jag dukade med mitt lusthusloppisporslin.

Från kvällens träff med Ernst tar jag mig mig rådet att inte ha teflonögon utan jobba på att se det vackra i det lilla som jag omges av. Det måste även inkludera människor i min omgivning, att vi ser och uppmärksammar varandra. Det är nog viktigare än att sommaren kom av sig.