torsdag 2 augusti 2018

En ny insikt

Ja med denna sommar kom en alldeles ny insikt.


Lite förvånande faktiskt.
Jag har trott fullt och fast att jag är född att bo vid Medelhavet.
En viss tveksamhet har smugit sig in kan man säga.
Med tanke på den temperatur som sägs bli där till helgen övergår det troligtvis till mer av en övertygelse.
Ja, jag älskar sol och värme och
 ja, jag har älskat denna sommar, 
men...
värmen blev lite för bra.
Lusthuset är en bastu,
trädgården en öken
och altanerna en ångbastu.




Många bad har det blivit 
men till slut blir man lite mätt på det också.
Dessutom har man ju inte kunnat sola och vara i solen utan fått hålla sig i skuggan.




Min rastlöshet kom fram då det ju varit stört omöjligt att göra särskilt mycket.
I och för sig har det ju sina fördelar, 
vem behöver inte vila på sin semester och 
man måste inte hålla på och greja o fixa jämt och ständigt.
Sommaren började dock aktivt med akvarellkursen som gav mersmak och fick mig att sitta ute på kvällarna och måla.
Det tog slut när det blev alldeles för varmt.




Så var vi på en häftig 50-års fest.
Badkaret ska med tiden stå i ett nyrenoverat badrum.




Som ni förstår gillar värdinnan rosa...




Sen blev det projekt klä om altansoffan och det var tur jag tog tag i det tidigt.




Lexus provlåg där genast och godkände den.




Hade en gardinlängd liggande som jag köpt på loppis och den passade perfekt till kuddar.




Känner mig nöjd över att jag vågade både färg och mönster.




Stoldynorna fick också nya fodral.




Det fick bli olika för tyget räckte inte till lika på båda sidor.




Smålänning som jag är tog jag tillvara på det mesta och fick till en liten kasse också.




Därefter nån gång var det väl energin tog slut.
Nåja, lite sylt o gelé gjorde jag visst.
Matlagningen har legat på konstant låg nivå.
Tack o lov finns sill o potatis, meloner, fil och knäckebröd.




Kvällarna har förstås varit ljuvliga framåt natten.
De sparar jag i minnet till vintern.




Snart är det sista lovveckan och då ska det hinnas med en del.
Linköping, dit ena sonen flyttat,
och sedan bär det iväg till Tyskland en liten sväng.
I år är jobbångesten av förklarliga själ minimal.
Varför kommer jag berätta framöver om du tittar in till mig.
(Ett försök till en cliffhanger...)

Ha det skönt var du än befinner dig,
gömd i en källare som jag,
i skuggan
eller på stranden.