Gråaste grått till ljusaste ljust

En gråruggig dag som vände till bländande sol. Det är nu nedräkningen börjar...50...49...48...ungefär så där många dagar är det kanske till dess lusthuslivet börjar. Förväntningarna steg lika högt i skyn som flyttfåglarna där de flög och gav hopp om vår. Lusthuset kom till under en sommar då en av sönerna skulle ha ett byggprojekt på sin skola. Samtidigt blev det som en födelsedagspresent till mig då jag det året nådde en viss jämn ålder. Jag kallar det "min plats på jorden" för där är en så underbar atmosfär. Jag går några meter från huset, men det känns som att ha kommit till en annan värld. Miljövänligt i högsta grad.

I taket hänger en ängel och vakar över oss. En sådan såg jag första gången i Tyskland, men ni vet hur det kan vara i slutet av semestern...inga pengar. Något år sedan hittar jag en liknande i en stad men läget var typ likadant. En tid därefter hittar jag en och nu var det bara dags, med eller utan pengar och nu hänger den där.

Här umgås vi i familjen och med vänner. Har många och långa middagar och fikastunder. Njuter av stillheten och blickar ut över en rätt skaplig utsikt, inte minst vid alla underbara solnedgångar.

Här är fantastiskt att sitta och läsa, handarbeta, måla eller bara "glo i tomme" som man säger här i trakten. Det är en viss charm med att lusthuset stängs på hösten och blir till ett förråd med trädgårdsmöbler. Sedan lääängtar jag hela vinterns långa själanöd ända tills det är dags att öppna upp. I år har vi tre stora olivträd som övervintrar där. Tidigare år var det alldeles för kallt men i år får de lite värme och ljus.

Precis som olivträden behöver jag värme och ljus för att klara vintern och snart är det dags...