Det är nu som det stora vemodet rullar in...

Vemod är ordet för dagen.

 För nog har ni alla märkt att sommaren tar sina sista andetag, allt för tidigt enligt mig. 

Någonstans tror och hoppas jag att jag har fel men ohjälpligt finns det där i luften och ljuset. 

I går kväll kändes det verkligen som höst och jag hade inte ens lust att sitta i lusthuset utan vi gick helt enkelt och la oss tidigt. Nog var jag lite trött efter lördagens familjefest och alla förberedelser men sånt brukar knappast hindra mig att sitta i lusthuset och kura skymning.

I dag ligger den där känslan kvar som gör mig vemodig och lite rastlös.

Hade så gärna velat ha en solig och varm dag till innan jag börjar jobba på onsdag.

Några rosor håller kvar sommarkänslan hos mig och sommardukarna får ligga kvar ett tag till.

Rosor hör sommaren till och så även mormorsporslinet som får lufta sig på sommaren då det inte alls är samma känsla att dricka ur dem på vintern.

Min mamma hade några av dessa och några hittade jag på loppis så nu har jag ganska många.

Fatet fyndade vi för en tjuga men då var det ganska smutsigt men blev fint med lite omsorg.

Det här är kanske mer för ensamma stunder med sin kopp, kanna och lilla kupa.

Jag har varit ovanligt lat denna sommar men kände mig nödgad att ta hand om vinbären.

Friherren har bidragit med färsk honung. 

Börjar jobba på onsdag och det känns som alltid lite så där tvehågset, som att både vilja och inte vilja ta steget ut ur sommarlivet.

Men som alltid tar det bara en kort stund så är man tillbaka i ekorrhjulet...

Men ännu en dag får jag vila eller också får jag panikryck och försöker pricka av iaf någon punkt på den där dammiga do-listan jag skrev där på vårkanten.

Får han på fotot bestämma vet jag vad det blir...