Nu kör vi

Ja nu har jag kommit ut ur bubblan och vi har haft premiär med årets fars så nu är det bara att köra de återstående 8 föreställningarna. Jobbigt är det men så kul när vi kommit igång med föreställningarna och fått möta en härligt positiv premiärpublik. 

Det tuffa är att efter en arbetsvecka ställa sig på scenen, komma ihåg alla repliker och sångtexter, samt se glad och fräsch ut på fredagskvällen då man vanligtvis brukar somna i soffhörnet.

Jag är glad att allt gått bra med tanke på förra året då jag snubblade på dörrstoppet första repdagen, bröt axeln och inte kunde vara med.

För övrigt har nyåret passerat lugnt och stilla.

Vi valde att fira hemma i lugn och ro.

Även om det bara var Friherren och jag dukade jag lite fint.

Städade lite först på nyårsaftonen efter repen och tog bort tomtar och det mesta av julpyntet.

Granen fick dock stå kvar och stjärnorna i fönstren.

Är trots allt vackert att ha dem lysande där, särskilt nu när det är så kallt och snö ute.

Egentligen ska man väl inte visa några jul/nyårsbilder nu när de flesta av er är trötta på dem, men det är tyvärr bara det jag har att bjuda på...

Ljusslingorna får hänga med tills det blir ljust på kvällarna.

Lite gott käk hör en nyårsafton till.

För vår del blev det kräftsoppa, lite fetaost, brödkrutonger och färsk dill.

Vi blev så mätta att vi, hör och häpna, gick och la oss och vilade ett tag innan efterrätten kunde slinka ner.

Den bestod av denna superenkla och supergoda dessert gjord av kesella, grädde och vit choklad med hallon överst.

Nu var den så smarrig och mättande att vi blev nödgade att lägga oss en stund även efter den.

Herre gud säger jag, må detta vara ett ålderstecken eller vad...!?

Vi masade oss upp igen och firade in det nya året,

 men champagnen fick ligga kvar i kylskåpet.

Nå ja, det finns alltid andra tillfällen att fira annars ser man till att de infinner sig.

Lite nyårstankar har naturligtvis dykt upp, oundvikligt i dessa tider.

Man grubblar liksom Viktor Rydbergs tomte; 

"Tomten lyssnar och halvt i dröm, 

tycker sig höra tidens ström, 

undrar, 

varthän den ska fara, 

undrar, 

var källan må vara".

Nog undrar man varthän det ska fara med allt som händer i världen.

Jag frågar mig själv hur jag ska förhålla mig till allt detta.

Hur ska jag forma mitt resterande liv?

Vad är mitt ansvar?

Vilka ställningstagande ska jag ta?

Dessa frågor är betydligt svårare än ev dieter, gymkort och andra diverse nyårslöften.

Ett är säkert, 

jag kommer dela med mig av mina tankar på bloggen och jag kommer följa er och hoppas ni kommer fortsätta.

Det är ett sätt att se det vackra i det lilla, 

dela varandras glädjeämnen, 

se all kreativitet som finns, 

inspireras och glädjas åt småsaker i livet som har så stor betydelse för vårt välbefinnande.

Avslutar med dessa vackra tulpaner, dessa vårblommor som inger oss så mycket hopp om våren som kommer.

De liksom jag sträcker sig mot solen därutanför fönstret.

Friherren är i huvudstaden för att lyssna på sonen som är med och spelar i en konsert där, så han var inte med på premiären av vår fars.

Sent i går kväll fick jag ett sms att jag skulle gå  ner i matkällaren för där fanns en liten överraskning med tanke på att ljusare tider är på väg.

Och där hittade jag dessa blommor.

Där kammade han allt hem några pluspoäng...

Kallt ute, men en promenad i solen får det bli innan det är dags att sjunga upp sig och fixa till anletsdragen innan det bär iväg till kvällens föreställning.

En ljus och fin helg önskar jag dig!