Att hålla modet uppe...

det är ta mig tusan inte alltid så lätt. 

Jag försöker i de flesta lägen vara positiv och tänka att det kunde vara värre. 

Så ock denna gång. 

Men surt är det. 

Var ju förkyld på det hett efterlängtade lovet och kunde inte vara ute i det strålande vädret. 

Så har det varit sjukt trist väder denna veckan och nu avslutas det med en härlig fredag med vackert väder. 

 Är inte det bra då undrar du. 

Jo då men jag hade hellre njutit av det vädret ute under och efter jobbet än här inifrån huset. 

Näe,då ligger man inne igen, nu med någon maghistoria. 

Ska jag hitta något positivt i det får jag väl tänka på vad jag lyssnade på i torsdags kväll.  

Cecilia von Storkisch underhöll med sin lilla show "en jojo-bantares bekännelser" och berättade hur hon gärna i magsjuketider fullkomligt slickade på förskolebarnen för att drabbas och därmed gå ner några kilon. 

Nu har ju de där envisa kilona en tendens att återkomma fortare än kvickt så jag ger inte mycket för den idén.

Bilderna är från sportlovsveckan då jag tvingade mig själv ut en liten runda en av soldagarna.

Då var det en hel del is vid vattnet men det finns det nog inte nu.

Har hört att några redan hittat tussilagon.

Ja tänk vad jag längtar efter de där första blommorna.

Vide och några snödroppar har jag redan sett.

Men allra bäst är väl ändå blåsipporna och vitsipporna.

Men visst känns det som lite vår i luften med ljuset som återkommer även om det varvas med gråväder och regn.

Vill inte tänka tanken att det ska bli någon mer snö.

Det är väldigt lågt vattenstånd i vår sjö och det positiva med det är att vi då får fler stränder att sitta på.

Vissa år har favoritplatsen nästan försvunnit.

Vi har en lagun men där badar bara turister.

Men det lär dröja innan jag sticker ner tårna i vattnet.

Hoppas ni mår bra och kan njuta av solen om den nu förhoppningsvis skiner på er.

Hoppas jag är lite mer "på banan" i mitt nästa inlägg.

Ha en fin helg!