Intet är som väntans tider...

För visst är väl det mesta just nu en enda stor väntan på våren. 

Jo jag vet, den är här, men värmen!?

Man fryser ju som bara den. 

Blåst, hagel och svinkalla vindar.

Visserligen blir björken grönare för varje dag därute i trädgården och koltrasten kvittrar ut sin glädje över våren.

Men jag kvittrar då inte!

Ja inte är det så här grönt ännu men snart får vi hoppas.

Detta är ett foto från förra året.

Och kan ni tänka er att nedanför här på det vackra fältet vill våra politiker anlägga en väg ner till hamnen.

Det beror på att det är galet trångt på gatorna i vår lilla stad sommartid, men det finns andra förslag till lösning på det.

Nåja, detta har projekterats i trettio år och först nu är det i startgroparna.

Kanske blir det inget av det till slut.

Jag får fortsätta att ha det grönt härinne.

Alla påskdekorationer är borta men lilla haren fick stanna kvar ett tag till.

Bytte duk då den andra var lite för påskig.

Här är det mycket grå-grå och minst "fifty shades of grey" i en annan bemärkelse än det bekanta. För övrigt inget jag varken läst eller tittat på film. 

Känns inte som min "grej"...

Men grått har blivit mer av det nya vita hos mig och är lätt att lägga till en färg om man blir sugen på att sätta till en färgklick

något som jag har velat senaste året.

Maria bebådelsedag är ju över men hos mig får Mariorna / madonnorna hänga med året runt.

Och äter våfflor gör vi ju året runt också.

Tänk när pionerna blommar igen. 

Kan nästan förnimma den härliga doften.

Som vanligt när värmen kommer exploderar väl allt och man hinner inte njuta så mycket som skulle önska.

Det är i sådana lägen jag kan längta efter pensionen.

Funderar skarpt på att gå ner i tjänst nästa år.

När jag tog bort påskäggen här fick det istället flytta in en sparbössa.

I den har det sparats många tioöringar och tjugofemöringar.

Hade det varit högre valörer hade jag kanske kunnat gå i pension redan nu ha ha.

Nu fattar man nästan ingenting om man får mynt i plånboken någon gång.

I dag bjuder Friherren på porterstek.

Det är inte fel det.

Veckan som gått gick fort.

Har klippt håret, något av en ekonomiklippning då det blev kort för att vara jag.

Men jag är så nöjd.

Känns superbra och ser väl inte så tokigt ut heller eftersom jag fått beröm.

fast berömmer ska ju frisören ha.

Det känns verkligen när klippningen är bra.

Ännu en jobbvecka ligger framför och sedan blir det kortvecka igen.

Var då katten om det inte blir varmt och fint så vi kan öppna upp lusthuset.

Sedan kommer jag terrorisera er med bilder därifrån och på alla solnedgångar.

Nu ska optimisten i mig få ta över och jag ska faktiskt ta bort lite vintertunikor och tröjor ur garderoben.

Våren ska väl frysas in eller var det tvärtom...

Våren, våren vill jag skåda
i den töande april!
Tärs jag av en inre klåda
i var längtande pupill
av begär att få notera,
att det ej är vinter mera, 
utan att det mesta går 
mot en glad och lummig vår