Jag ska väl som alla andra börja med att konstatera att tiden fullkomligt rusar iväg med ljusets hastighet.
Hela maj var ju en helt underbar månad med sommarvärme och kvällar att drömma om under vinterns mörker.
Alla blommor exploderade och kom liksom på en gång.
Man kan undra vilka blommor som finns kvar efter midsommar.
Ena dagen knoppar på pionerna och några dagar sedan var de vissna.
Irisen var redan överblommad när jag skulle titta på dem.
Snacka om att ta tillvara på denna korta ljuvliga tid.
Ta till vara på tiden skulle kunna vara rubrik för hela maj ur många aspekter.
Har tagit farväl av en av våra närmaste vänner som gick bort i cancer.
En begravning som präglades av ljus och värme,
där gråten och skrattet liksom möttes.
En stund som var så mycket "han" med regi av honom själv och sånger som var hans.
Som om inte detta var nog dog också en annan av våra nära vänner helt hastigt och totalt oväntat.
Då blir funderingarna över livet och vad som är viktigt levande.
Så mitt i denna underbara tid har kontrasterna varit stora.
Ena dagen en solig underbar dag på landet,
någon dag senare är allt förändrat.
Fina Max
Här snackar vi päls.
Nyfikna nyinflyttade getter.
Ljuvligt fin liten kanin.
Så fin.
Men mest älskad är så klart våran Lexus!
Nu jobbar jag bara tre dagar till sen blir det sommarlov, tack o lov.
Konstigt nog känns det som om sommaren pågått länge.
Vet inte när jag badat så tidigt som i år.
Har hunnit städa altanerna flera gånger för vi har bott där mest hela tiden och lusthuset har varit för varmt att vara i.
Midsommargardiner på plats.
Fattas fortfarande lite blommor men de kommer med tiden.
Ska måla och klä om soffan på ena altanen men det blir när det blir.
Ingen jäkt för min del.
Nu ska jag sila saft, rabarber och lite fläder.
Jag kom för sent för att få tag i mer fläder.
I den stora sorgens famn Finns små ögonblick av skratt Så som stjärnor tittar fram Ut ur evighetens natt Och I solens första strålar Flyger svalorna mot skyn För att binda sköra trådar Tvinna trådar Till en tross Mellan oss Så vi når varandra I den hårda tidens brus Finns de skrik som ingen hör Allt försvinner I ett sus Som när vinden sakta dör Alla tårarna har torkat Till kristaller på min kind Jag har ropat allt jag orkat Allt jag orkat efter dig Hör du mig Kan vi nå varandra I den långa vinterns spår Trampas frusna blommor ner Och där ensamheten går Biter kylan alltid mer Ändå har jag aldrig tvekat Mellan mörker eller ljus För när månens skära bleknat Har allt pekat åt ditt håll Och från mitt håll Kan vi nå varandraLyssna gärna på denna vackra sång av Ted Gärdestad.Helene Sjöholm och Freddie Wadling tolkar den helt underbart.
Vilken underbar text den sången har och så fint den kan passa in. Beklagar verkligen det sorgesamma med dina vänner. Så sorgligt i denna ljuva tid.
SvaraRaderaJa, det känns verkligen som om sommaren pågått så länge redan och allt blommar ut så snabbt och då är det inte ens midsommar ännu. Vi får hoppas på en fortsatt fin sommar och lite lagom regn, så inte allt torkar ut helt!
Ha en fortsatt fin midsommarvecka!
Kram
Lisa
Åh vad fin text. Du hittar verkligen de rätta orden. Så tråkigt med förlusten av vänner. Jag har också mist en vän som jag delat kreativt skapande med. Livet går upp och ner !!
SvaraRaderaMan får verkligen hoppas att det inte var sommaren som bara var i
maj .Man önskar ju så mycket mer. Samtidigt måste jag medge att vi tagit tillvara dagarna som varit så ljuvliga. är man pensionär så går det ju. När jag var på barnbarnens skolavslutningar för ett par dagar sen kände jag ändå den där underbara känslan när "Den blomstertid " tonar iväg och huden blir piggig. Den sitter väl förankrad efter så många år i skolans värld.
Hoppas du får ett underbart sommarlov och härlig sommar.
Kramar från Eva
Härliga bilder på blommor och djur. De skulle platsa som vykort, och i morgon är det sommarsolståndet. Bästa tiden i trädgården brukar vara till midsommar, men i år undrar jag om det kanske inte hösten vinner. Hoppas på bli överraskad av en andra blomning här och där.
SvaraRaderaÖnskar fin midsommar
/Anette