Känna sig lite blåst

...på en fika på altan som förra veckan kan man ju göra. Men vem kan misströsta, solen skiner ju och det blev ingen snö som man talat om. Sen får man stå ut med att det blåser som bara den och att man får ta bort både blommor och ljuslyktor från trappan om man vill ha dem kvar. Så här inifrån är det riktigt vacker med de vita vågorna på sjön. Men som sagt, man känner sig lite blåst där ute.

Här inne är njuter jag av vårblommor och hittar nya platser att sätt dem. Här i en soppskål som saknar lock. Kannan kommer från mitt föräldrahem och såskoppen är ett loppisfynd. Tillsammans blir de fina.

Friherren kom hem med underbara tulpaner i går. Så vackert när solen skiner på dem.

Ett litet besök i en favoritaffär här i vår lilla stad resulterade i lite inköp. Nu är jag rustad med somrig scarves och halsband för kommande vår och sommarfester. Den där lilla burken skulle ju kunna vara någon typ av anti-wrinklekräm som tar bort mina skrattrynkor. Nu är inte så fallet, så dom har jag kvar. Det är en provburk med en typ av kritfärg som finns i så härliga nyanser. Ska testa den på en tavla av lastpall som sonen gjort åt mig. Färgen kallas "Franskt linne" och kan nog bli fin som bottenfärg med någon fin text på. 

Inget fika på altan, då blir det go-fika på favorit-loppis-stället med hembakt bröd. Lämnade en lampa och tänkte liksom åka hem och stå på minus...ha ha... Naturligtvis gick inte det! Linnelöpare, broderad duk, grytunderlägg i gjutjärn, blomkruka, glasunderlägg, mini-ljuslykta och snapsglas till Friherren. Detta inklusive fika med bulle, två sorters kakor och kaffe, inalles dryga 100-lappen. Billigare nöje är svårt att hitta.

Nu får det bli lite jobbarbete. Brukar annars vara söndagens lilla muntration, men i morgon är det annat på programmet. Då har kören jag är med i Beatleskonsert. Härligt att sjunga och träffa alla vänner i kören.

"All you need is love..."