En nypa frisk luft

Det har inte blivit särskilt mycket frisk luft senaste tiden. En hel vecka  med halsfluss och dubbelsidig öroninflammation har inte inneburit några härliga höstpromenader precis.

I söndags blev det trots allt en kort stund uppe på berget.Det var dags för revygänget att träffas för tonartsuttagning. Nu var det kanske inte rätta dagen för min del då jag är mer än halvt döv för tillfället, men vår eminente kapellmästare är duktig nog att känna till vad som är bra för mig så det blir nog bra. Någon gång halvvägs in i december brukar vi få en övnings-cd att öva sångerna till. På repen kör vi med den fram till någon dag innan genrep, sen kommer orkestern. Då brukar vi alltid gnälla och säga "det låter inte som på skivan". När det lagt sig kommer glädjen som det innebär att sjunga till en galet bra orkester. De är dubbelt så bra på att spela som vi är på att sjunga, så det höjer nivån på hela vårt lustspel.

På trappan och runt klockstapeln togs en del bilder som ska användas till årets affischer och programblad. Vackrare miljö får man väl leta efter. Här finns stadens gamla rådhusklocka skänkt av vår grundare Per Brahe d.y. Vid speciella tillfällen rings det i klockan som hörs vida kring.

Här finns flera vackra byggnader och ett mycket trevligt café med fantastiskt goda och berömda räkmackor.

Friluftsmuséum med byggnader som flyttats hit från annan del av staden. Röttlegården, ett f.d. pappersmästarboställe vid pappersbruket i Röttle. Även detta från 1600-talet.

Utsikten går ju inte av för hackor. Här har man stått och njutit sedan barnsben och första skolresan gick hit och man blir aldrig mätt.

Den nya färjan lyser med sin gula färg som skapade stort rabalder och protester i början. Man får väl se det positivt och tänka på den gula solen som lyser upp och värmer, men visst är vita färjor kanske vackrare.

Härliga vyer både mot norr och söder. Du kan ta dig upp genom att kliva upp de 243 trappstegen eller tar du bilen upp hit. Här finns flera naturstigar att vandra.

Skönt att bo i ett land med allemansrätt och möjligheter runt knuten att ta vara på naturens inbjudan till motion, rekreation och ro. Bara märkligt att man, dvs jag, inte tar till vara på det mer utan skyller på tidsbrist och slut på ork etc. Någonstans vet jag ju vad jag får tillbaka om jag tillbringar mer tid i naturen. När barnen var små var vi ute mycket mer på vandringar och de fick leka i skogen och vi grillade och levde lite friluftsliv. Finns stunder då jag längtar efter att få bo på landet, men när ni ser bilderna förstår ni kanske också att det känns omöjligt att lämna det öppna vattnet.

Sjukskriven veckan ut, så även idag ser jag endast naturen från mitt fönster. Är så där tokigt gammaldags att är man sjukskriven då är man inne, vill knappt hämta tidningen. Har ju ingen feber men fortfarande ont i halsen och har mycket nedsatt hörsel. Får roa mig med att läsa lite. Svårt att se sådan här "ledighet" som någon form av "möjlighet". Skulle tro att alla sjukskrivna och arbetslösa känner det så här. Blir bara rastlös och gör ingenting istället för att läsa som jag annars längtar efter.

Tack för rara krya-på-dig-hälsningar.