Andhämtning

Onsdagskväll är lite som att stanna upp, hämta andan och samla sig för resten av arbetsveckan. Tror jag tidigare skrivit att jag ser veckan som den där ålderstrappan ni vet. Man liksom tar sig upp till onsdagen, vilar på toppen och kliver sedan ner tills helgen kommer och så börjar det om igen.

Det blir mörkare för varje dag och ändå inger oss solen lite hopp en stund på dagen och bevisar att den finns där ialla fall. Det blir värre när det är helt mörkt även på morgonen. Mitt humör är inte på topp så dags och jag brukar säga åt Friherren att "du tänder inga ljus förrän jag har gått". Sedan kan han sitta där med sitt te, tidningen och tända ljus, bara jag slipper se det. Nå ja, jag unnar honom den vardagslyxen, min tid kommer väl...

Det känns ganska overkligt när man kan plocka in rosor och samtidigt veta att om ett par veckor är det advent.

Mina pelargoner är i princip fortfarande lika fina, helt galet, men omöjligt att slänga dem.

Höstastrarna blommar för fullt. Håller inte så länge inne men det är bara att plocka in nya. Har sett många bloggare som plockar underbara buketter i sina trädgårdar och plockar in. Helt fantastiskt!

Här inne njuter jag av en mini Sankt Paula.

Det roliga med den är att den var vit förra gången den blommade, men nu är den tvåfärgad.

Friherren kom hem med ett par novemberkaktusar. En trevlig höstblomma som lyser upp.

Hoppas de blommar även under adventstiden.

Till helgen ska jag nog ut i naturen och plocka lite mossa. Har sett så fina arrangemang att jag bara måste testa.

Ha en fortsatt fin vecka!