Ljus i mörkret

Ja nog är mörkret påtagligt på alla sätt och vis denna helg. Ena stunden sitter jag på en jättetrevlig personalfest där glädjen står högt i tak, maten är god och musiken medryckande. Några timmar senare sitter jag hemma i soffan och försöker ta in det ofattbara som hänt i Paris. Medan jag festade sprang någon annan för sitt liv över döda kroppar. Vad gör mänskligheten med denna planet? Och vad gör jag mitt i detta vansinne?

Under festen sjöng en kollega Tove Janssons "Höstvisa" och inte visste jag då att den skulle trösta än mer lite senare.

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, och trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,
går och tänker på allt där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda sig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Det är väl det vi kan göra, tända ljus och låta kärleken slå rot och växa istället för det hat som väller fram.

Blev en lite avslagen helg och inte så mycket gjort. I dag gjorde vi en liten tur till ett trevligt ställe med både nytt och gammalt. Köpte bara några småsaker till juldekorationer som jag planerar i huvudet. Det lär ju gå ganska fort till advent nu.

Testade att lägga en ljusslinga i en glaskupa. Nu lyser det så fint där inne.

Ha en fin vecka i höstmörkret och tänd ljus i massor!