Fredagskänsla

Ja den infann sig direkt redan igår när jag gjort en sådan där på-ytan-städning. Städa på torsdagar är ju en önskedröm jag länge burit på men sällan lyckats uppfylla. Torsdagseftermiddagen brukar vara rätt dränerad på energi men annars är det helt underbart att komma hem från jobbet på fredagen till ett nystädat hem.

Just denna veckan kunde jag uppfylla önsketänket eftersom jag jobbar halvtid nu. Mycket konstigt att arbeta så. Man hinner liksom inte börja förrän det är dags att gå hem. Men det känns lagom i nuläget.

Min vana troget har jag bytt lite dukar och plockat runt bland sakerna. Tulpanerna är fusk men rätt fina ändå. Inte riktigt tulpaner man vill köpa nu. Längtar mer efter vilda blommor.

Som ni kanske vet har jag fyndat ihop ganska många madonnor och den här är min minsta. På bilden innan ser ni hur liten den faktiskt är. Men en liten glaskupa fick den också. Den är egentligen en ljuslykta för värmeljus.

På vardagsrumsbordet försvann allt det gröna och påsklika och istället blev det en grå-vit-svart ton.

Soffbordet fick också en loppisduk i grått med vitt broderi. Under glaskupan ligger det några torkade pioner. Tänk när de blommar och sprider sin härliga doft.

Däremot fick lilla påskharen vara kvar. Den är så himla söt. Men nu för den mer tankarna till vår lilla kanin som hette Nisse och som vi hade i många år.

Nisse var en kanin som nog hade drag av dvärgkaninarten för den förblev liten och gosig. 

Våra pojkar har haft lite astmabesvär så husdjur med päls var inte det mest lämpliga. Men mellansonen som var galen i djur tjatade till sig en utekanin. 

Till hans stora sorg var den borta dagen efter sin ankomst. Vi letade och letade, men ingen kanin i sikte. 

Helgen efter tittar en god vän till oss in och berättar glatt hur han sett en nästan tam tysk kaninunge på kyrkogården några hundra meter här ifrån. 

Ni anar nog att det var våran Nisse, så den händelsen fick ett lyckligt slut.

 Så levde han lycklig i 13 år och frågan är om inte Friherren var den som sörjde mest när han lämnade in.

Kan berätta att bröderna fick också plötsligt ett stort behov av att även de ha en kanin.
Plötsligt fanns här i trädgården tre kaniner. Men det skulle bli värre...
Det byggdes en liten rastgård och det där med att bestämma kön var inte helt enkelt. 
Minsta sonen skulle passa dem. 
Jo tack...han ropade en dag "mamma, mamma, de halvparar sig..."
Nu var det ju inte riktigt det de gjorde.
Hade det varit under krigstiden kan jag berätta att vi hade haft gott om mat ett tag.
Kaniner stannar heller inte alltid i sina burar och jaga kaniner är heller inget enkel sport. 
Det var tur att barnens kompisar också plötsligt fick ett stort behov av att ha en kanin.

Nu ser jag fram emot kvällens AW som inte går av för hackor hoppas jag. 
Ska bli trerätters på en finrestaurang inne i stan, alltså inte i vår lilla stad.
Om vi vunnit på Lotto? 
Det rimmar ju inte så bra ihop med en sjukskriven eller hur?
 Men Friherren hade ett presentkort som inte blivit använt och höll på att gå ut nu till veckan.
Tänkte först att då ska jag vara riktigt hungrig innan vi åker. Andra tanken var att jag kanske inte borde vara det eftersom finrestaurangers portioner inte riktigt stämmer överens med vanliga.
Så kanske bäst att grunda med något innan för att slippa ta svängen om korvkiosken på hemvägen.

Önskar er en skön helg och att solen ska skina på oss alla!