Vårkänslor

Ja men nu kan man väl äntligen bejaka sina vårkänslor och släppa loss inför hänryckningens tid. 

Det var bara så skönt att två dagar i rad komma hem från jobbet och snabbt hoppa i mjukisbrallorna för att sedan ta en kopp kaffe på altan. 

Att dessutom stanna kvar där i flera timmar och sitta och sticka en stund så länge axeln tillät och sedan  varva med att läsa en bok är bara helt underbart.

 Och kan ni fatta att jag efter någon timma kände mig nödgad att gå in och ta på lite SOLSKYDDSMEDEL!!! 

Fatta hur stort det är liksom. 

Som om det inte vore nog så har jag fått både nya fräknar och lite färg på dekoltaget.

I söndags var jag, Friherren och mellansonen ute på en promenad i naturreservatet som finns tre km härifrån. En plats som vi ofta besöker under våren eftersom där är fullt av vårblommor. 

Det är en lummig bokskog där och just när boken slår ut känns det som gröna salar. 

Även på hösten när bladen gulnar är det fantastiskt fint där. 

Man kan gå långa naturstigar som också leder ner till vattnet så att man går bredvid stranden.

Det finns bara ett litet problem, eller ganska stort, eller kanske mer långt, där finns mycket ormar.

Nu har jag inte någon enorm ormskräck men tycker verkligen inte om ormar och vill inte stöta på dem när jag går omkring och njuter i skog och mark.

Jag är den typen som alltid lyckas se dem. Naturligtvis för att min hjärna har kopplat på ormsökarögat. 

Vi stannade bilen på parkeringen till naturreservatet för några år sedan. 

Vad ser jag framför bilen? 

En enormt stor huggorm.

Jag stannar bilen vid vägrenen för att plocka blåklockor.

 Vad behagar ligga precis där jag sträcker ner handen för att plocka blommor?  

Stor fet huggorm.

När min mor o far levde gick vi en promenad just där vi bodde fram till min tonårstid.

 Vi stannade och pekade och kom ihåg alla ormar vi sett vid en liten damm. 

Vad ringlar under/bredvid min ena fot då? 

En orm.

 Om det var en snok eller huggorm visste ingen av oss för alla höll på att få hjärtsnörp av mina gallskrik och den indiandans som följde därpå.

Det fanns otroligt mycket ormar runt den där platsen vi bodde på. 

Alltid hade man koll för att inte cykla på någon på hemvägen från skolan, alltid kolla på stigen till huset och i trädgården. 

Det värsta av allt var ändå när jag skulle gå ut till källaren för att hämta något åt min mamma. 

Säkert som amen i kyrkan såg man en orm. Kanske något överdrivet men känslan var så.

Minns också en elak gosse som la en halv orm på min cykelsadel. 

Ni kan tro att mina benmuskler fick träning för det blev inte mycket sittande cykling på ett tag.

Tänkte härom dagen att det var dags att ta en promenad på berget snart. 

Är flera naturstigar i varierande längd även där.

Bara det att jag hade glömt att där är det nästan fler ormar. 

Jag blev brutalt påmind av en fd elev som lagt ut en bild på facebook på världens längsta och svartaste huggorm som han råkat på däruppe i helgen.

Men nej, inte ska väl dessa ormar hindra mig från att komma ut i naturen och njuta av alla vårblommor.

Jag får helt enkelt stampa omkring lite extra.

För övrigt är det märkligt att jobba halvtid som jag tidigare skrivit, men rätt skönt när man kommit hem och det finns tid kvar av dagen.

Har tränat min timma och sytt upp ärmarna på en vårkappa och sytt upp ett par byxor och  båda har jag skickat efter. 

Är lite kort i rocken så ibland behöver jag fixa till det lite.

Skickade även efter en tunika som var helt OK men lite fladdrig i ryggen. 

Ska nog ta och sy några veck där bak så den sitter lite bättre.

Ha en fortsatt skön vecka!