Sommaren som aldrig säger nej...

Ja nog känns det lite så. 

Lite lätt förvirrad är man allt. 

Nu börjar löven anta höstens färger allt medan pelargonerna blommar för fullt.

Konstigt nog kommer tanken att jag liksom inte riktigt har tid med sommaren nu.

 Dags för mer inneliv.

Men visst är det fantastiskt att kunna sätta sig på altanen med en kopp kaffe när man kommer hem från jobbet.

Det är ju dessa stunder man sparar i hjärtat och överlever vinterns långa själanöd på.

Men snart är det dags att ta farväl av altan och lusthuslivet.

Vi satt där flera gånger under helgen som gick.

Först ute och fram på kvällen inne i lusthuset med ljusen tända.

Murgrönan är så stor och frodig i år. 

Vi har två plantor som slingrar sig upp på altanen och växer genom spjälorna och även genom gardinerna.

Har tagit flera skott som jag satt i krukor.

Murgrönan är så vacker att blanda in i blombuketter.

Underbart att kunna skrapa ihop en liten bukett.

Vi har inte massor av blommor men de vi har gläder mig.

Tycker mycket om den här loppisvasen. Passar så bra till hösten.

Ja för någon vecka sedan badade jag i sjön men nu är det nog slut på det.

Lite märklig känsla att bada när rönnbären och löven lyste i höstfärger.

Idag efter jobbet passade jag på att vaxa det där stora bordet jag släpade hem för ett antal veckor sedan.

Målade det i helgen, slipade och vaxade idag.

Skönt att göra sådant ute.

Ni ska få se bilder framöver.

Får hoppas det blir lite mer tid för bloggandet snart och lite mer inspiration.

Jag skyller på sommaren som aldrig säger nej.

Var på bokmässan i torsdags vilket alltid är en angenäm upplevelse.

Boken lever kan man glatt konstatera.

Nu längtar jag lite efter att krypa upp i soffan och läsa böcker.

Men eftersom jag levt uteliv hela sommaren finns det en hel del att få ordning på här inne.

Jag har sagt det förut, det vilar en förbannelse över källaren.

Vi städar, röjer och slänger.

Hur länge varar det?

Inte länge...

Men det är i-landsproblem.

Åter igen har bekantskapskretsen drabbats av sorg då en endast 49 år gammal kvinna dog i helgen efter en hjärtinfarkt.

Så tungt, så sorgligt och svårt att ta in.

Livet är ibland svårt att tacklas med och andra gånger så rikt och vackert.

Det enda vi har är ögonblicket just nu.

Så var rädda om varandra.