Sommarens sista suck

Ja nog har vi kommit fram till ett oundvikligt avsked av varandra sommaren och jag. 

Ska jag vara riktigt ärlig, och jag måste medge att detta känns märkligt att skriva, men jag är nog rätt nöjd med att vi går skiljda vägar. 

Naturligtvis vill jag slå följe med sommaren igen, men nu tror jag vi behöver komma ifrån varandra ett tag. 

Lite mätt på all värme som gör mig slö och lat. 

Lite frustrerad över allt som borde bli gjort men som nu legat i dvala i månader.

Lite sugen på att boa in mig och blicka ut i mörkret allt medan ljusen fladdrar.

Lite redo för vemod och kanske lite svårmod.

Men september läggs till i minnets bank som en varm och vacker månad som gav en bonussommar. 

Kanske som lite plåster på såren då sommaren, när det skulle vara sommar, inte riktigt levererade.

Ovanligt många sköna bad under september i vår kalla sjö.

Flera gånger har jag cyklat fort som sjutton hem från jobbet och direkt ner till stranden och kastat mig i böljan den blå.

Temperaturen har legat på 18 grader men luften har ju varit så varm så det har varit precis så som det ska vara.

Stenigt och lite knöligt att ta sig i men med foppatofflor går det bra.

Förra fredagen hade vi halv friskvårdsdag på jobbet och som på beställning var vädret  verkligen med oss.

Vi vandrade norr om vår stad ner mot vattnet i en ravin och sedan tillbaka upp på höjderna. 

Helt fantastiskt!

Mina kära revyvänner var på resa till Rhodos men jag hade inte råd att ta tjänstledigt i år och följa med. 

Men med dessa underbara septemberdagar kändes inte den förlusten så stor.

Jag hade ju mitt eget lilla hav att blicka ut mot och sedan kasta mig i.

Så har dagarna rullat på med jobb och avkoppling i solen eller så har jag suttit i lusthuset som inte är stängt för säsongen.

I dag har jag dock plockat ihop lite sommarkläder för nu lär det nog bli lite kyligare framöver.

I dag kändes luften betydligt kyligare och mer höstlik och lusten att ta ett dopp var minimal.

Nu ser jag fram emot torsdagens besök på biblioteksmässan.

Men först en ledig oplanerad söndag.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunde vinna.
Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.