måndag 26 september 2016

Sommaren som aldrig säger nej...

Ja nog känns det lite så. 
Lite lätt förvirrad är man allt. 
Nu börjar löven anta höstens färger allt medan pelargonerna blommar för fullt.




Konstigt nog kommer tanken att jag liksom inte riktigt har tid med sommaren nu.
 Dags för mer inneliv.




Men visst är det fantastiskt att kunna sätta sig på altanen med en kopp kaffe när man kommer hem från jobbet.



Det är ju dessa stunder man sparar i hjärtat och överlever vinterns långa själanöd på.





Men snart är det dags att ta farväl av altan och lusthuslivet.
Vi satt där flera gånger under helgen som gick.
Först ute och fram på kvällen inne i lusthuset med ljusen tända.





Murgrönan är så stor och frodig i år. 
Vi har två plantor som slingrar sig upp på altanen och växer genom spjälorna och även genom gardinerna.
Har tagit flera skott som jag satt i krukor.




Murgrönan är så vacker att blanda in i blombuketter.



Underbart att kunna skrapa ihop en liten bukett.
Vi har inte massor av blommor men de vi har gläder mig.



Tycker mycket om den här loppisvasen. Passar så bra till hösten.




Ja för någon vecka sedan badade jag i sjön men nu är det nog slut på det.
Lite märklig känsla att bada när rönnbären och löven lyste i höstfärger.




Idag efter jobbet passade jag på att vaxa det där stora bordet jag släpade hem för ett antal veckor sedan.
Målade det i helgen, slipade och vaxade idag.
Skönt att göra sådant ute.
Ni ska få se bilder framöver.
Får hoppas det blir lite mer tid för bloggandet snart och lite mer inspiration.
Jag skyller på sommaren som aldrig säger nej.



Var på bokmässan i torsdags vilket alltid är en angenäm upplevelse.
Boken lever kan man glatt konstatera.
Nu längtar jag lite efter att krypa upp i soffan och läsa böcker.
Men eftersom jag levt uteliv hela sommaren finns det en hel del att få ordning på här inne.
Jag har sagt det förut, det vilar en förbannelse över källaren.
Vi städar, röjer och slänger.
Hur länge varar det?
Inte länge...




Men det är i-landsproblem.

Åter igen har bekantskapskretsen drabbats av sorg då en endast 49 år gammal kvinna dog i helgen efter en hjärtinfarkt.
Så tungt, så sorgligt och svårt att ta in.

Livet är ibland svårt att tacklas med och andra gånger så rikt och vackert.

Det enda vi har är ögonblicket just nu.
Så var rädda om varandra.



lördag 17 september 2016

Sommarens sista suck

Ja nog har vi kommit fram till ett oundvikligt avsked av varandra sommaren och jag. 
Ska jag vara riktigt ärlig, och jag måste medge att detta känns märkligt att skriva, men jag är nog rätt nöjd med att vi går skiljda vägar. 
Naturligtvis vill jag slå följe med sommaren igen, men nu tror jag vi behöver komma ifrån varandra ett tag. 
Lite mätt på all värme som gör mig slö och lat. 
Lite frustrerad över allt som borde bli gjort men som nu legat i dvala i månader.
Lite sugen på att boa in mig och blicka ut i mörkret allt medan ljusen fladdrar.
Lite redo för vemod och kanske lite svårmod.




Men september läggs till i minnets bank som en varm och vacker månad som gav en bonussommar. 
Kanske som lite plåster på såren då sommaren, när det skulle vara sommar, inte riktigt levererade.




Ovanligt många sköna bad under september i vår kalla sjö.
Flera gånger har jag cyklat fort som sjutton hem från jobbet och direkt ner till stranden och kastat mig i böljan den blå.




Temperaturen har legat på 18 grader men luften har ju varit så varm så det har varit precis så som det ska vara.
Stenigt och lite knöligt att ta sig i men med foppatofflor går det bra.





Förra fredagen hade vi halv friskvårdsdag på jobbet och som på beställning var vädret  verkligen med oss.





Vi vandrade norr om vår stad ner mot vattnet i en ravin och sedan tillbaka upp på höjderna. 
Helt fantastiskt!



Mina kära revyvänner var på resa till Rhodos men jag hade inte råd att ta tjänstledigt i år och följa med. 
Men med dessa underbara septemberdagar kändes inte den förlusten så stor.





Jag hade ju mitt eget lilla hav att blicka ut mot och sedan kasta mig i.




Så har dagarna rullat på med jobb och avkoppling i solen eller så har jag suttit i lusthuset som inte är stängt för säsongen.
I dag har jag dock plockat ihop lite sommarkläder för nu lär det nog bli lite kyligare framöver.





I dag kändes luften betydligt kyligare och mer höstlik och lusten att ta ett dopp var minimal.

Nu ser jag fram emot torsdagens besök på biblioteksmässan.
Men först en ledig oplanerad söndag.






Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunde vinna.
Du kommer kanske nån gång, förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.





söndag 4 september 2016

I gränslandet

Ja nu känns det verkligen som att befinna sig i gränslandet mellan sensommar och höst. 
Ena stunden har man tagit farväl av sommaren och så dyker den upp igen.
 Jag vet inte vilket ben jag ska stå på eller vilken sko jag ska gå i... 
Vet inte ens om jag gillar det här, som att vela fram och tillbaka. 
I går brydde jag mig inte om vilket för då var det slit o släp hela dagen. 
Hade inte städat inne på hur länge som helst så det var bara att sätta igång. 
I dag däremot var jag rätt tacksam för denna sensommardag. 
Startade med frukost i lusthuset. 
Gjorde rabarberpaj som intogs på altan. 
Låg i solstolen och läste bok, samt avslutade i sedvanlig ordning på framsidealtan allt medan solen sjönk lägre o lägre på himlen.






Måste visa min lilla fiffiga lösning på att inte Lellehunden ska gå in i vardagsrummet och hoppa upp i våra nya möbler. Skickade efter två billiga insynsskydd för fönster. Funkar jättebra. Bara att vika ihop när man inte vill ha dem.



Jättenöjd med soffan och fåtöljerna men nu fattas bara en ny matta. 
Gardiner har jag skickat efter men de ska få veckband och sys upp först. 
Faktiskt lite färg för en gångs skull. 
Bilder kommer.



I bakgrunden syns det där bordet jag släpade hem för ett tag sedan. 
Står där tillfälligt för att känna in om det ska stå där. 
Men då ska det bli vitt och hyllan till vänster måste bort.




Märks att jag börjat bli gammal och lik min mor! 
Hade ju en pläd som passade precis till nya möblerna och efter lite jakt på nätet hittade jag fler så nu använder jag två av dem på fåtöljerna till vardags när vi sitter där och läser.
Något jag inte kunnat drömma om att göra. 
Men det ser rätt OK ut.




Vackert med dessa gamla handdukar och ser fräscht ut att hänga fram rena när man städat.




Användbara till så mycket och vackra att återanvända till nya användningsområden.



Nytt överkast och ett par nya kuddar jag fyndat på loppis. 
Pläden hade jag i källarrummet som återtogs av yngste sonen men passar finfint här nu. Tyckte Lelle också.




Dags för lite ljusslingor. 
Loppade kronan när loppisväninnorna och jag var ute på en liten tur för ett tag sedan.




 Som vanligt när jag städar lite ordentligt byter jag dukar och plockar runt pinalerna lite och vips känns det lite nytt.



Lite höstdekoration.





En härlig dag till ända.
Stämmer det så lär veckan också bli fin och nog känns det lättare att jobba när det bjuds på lite sol.
I torsdags var det marknad några mil härifrån. En av de äldsta i Sverige och relativt stor.
Var inte där men det var en tradition när jag var barn. 
När marknaden har varit är sommaren slut och hösten är här. Spiken i kistan liksom.
Men för all del...
lite sensommar till är aldrig fel.
Hösten kan vänta.