fredag 28 februari 2014

Återhämtning

Tänk att varje fredag är lika välkommen och välbehövlig. Med åren har jag blivit mycket bättre på att inte ha en massa krav och måsten. Vi  lägger själva ribban och hur vi ska använda vår ledighet. Vill jag ligga på soffan och läsa en bok så gör jag det även om jag ser hur dammet yr och tvätthögen växer. Men detta är en konst att lära och utveckla och kräver lång träning ska alla veta. Huvudsaken är att få avbrott från vardagen.


I dag njuter jag av att våren är på väg. Vårblommorna är redan framme och det känns lika härligt varje år.



Lite god mat och samvaro med familjen förgyller min kväll. Tänder ljus och tänker att jag har det rätt bra.


torsdag 27 februari 2014

Gråaste grått till ljusaste ljust

En gråruggig dag som vände till bländande sol. Det är nu nedräkningen börjar...50...49...48...ungefär så där många dagar är det kanske till dess lusthuslivet börjar. Förväntningarna steg lika högt i skyn som flyttfåglarna där de flög och gav hopp om vår. Lusthuset kom till under en sommar då en av sönerna skulle ha ett byggprojekt på sin skola. Samtidigt blev det som en födelsedagspresent till mig då jag det året nådde en viss jämn ålder. Jag kallar det "min plats på jorden" för där är en så underbar atmosfär. Jag går några meter från huset, men det känns som att ha kommit till en annan värld. Miljövänligt i högsta grad.


I taket hänger en ängel och vakar över oss. En sådan såg jag första gången i Tyskland, men ni vet hur det kan vara i slutet av semestern...inga pengar. Något år sedan hittar jag en liknande i en stad men läget var typ likadant. En tid därefter hittar jag en och nu var det bara dags, med eller utan pengar och nu hänger den där.


Här umgås vi i familjen och med vänner. Har många och långa middagar och fikastunder. Njuter av stillheten och blickar ut över en rätt skaplig utsikt, inte minst vid alla underbara solnedgångar.


Här är fantastiskt att sitta och läsa, handarbeta, måla eller bara "glo i tomme" som man säger här i trakten. Det är en viss charm med att lusthuset stängs på hösten och blir till ett förråd med trädgårdsmöbler. Sedan lääängtar jag hela vinterns långa själanöd ända tills det är dags att öppna upp. I år har vi tre stora olivträd som övervintrar där. Tidigare år var det alldeles för kallt men i år får de lite värme och ljus.


Precis som olivträden behöver jag värme och ljus för att klara vintern och snart är det dags...



onsdag 26 februari 2014

En egen vrå

"Bättre en egen vrå på taket än hela huset med en trätgirig kvinna" lär ha myntats. Då skulle jag kunna säga "bättre en egen vrå i källaren än hela huset med en trätgirig man". Fast nu är Friherren inte särskilt trätgirig av sig men en egen vrå i källaren har jag. Där kan jag ha alla loppisfynd i väntan på att bli tillfixade. Allt eftersom sönerna flyttat har det blivit yta för nya ändamål. Nu är jag en riktig "chicken mama" så helst vill jag ju ha dem hos mig hela tiden...eller iallafall ofta. Fördelen med en egen vrå är ju så klart att man slipper plocka undan varje gång man gjort något och lugnt och skönt är det. Underbart att fly världen en stund och låta kreativiteten flöda fritt. Tyvärr tar mitt arbete och allt annat jag sysslar med mycket tid så det blir inte så ofta jag sitter där och pysslar. Men bara vetskapen att möjligheten finns kan ibland vara nog.


Är man en samlare blir det ibland lite trångt om plats och det kan ibland vara jobbigt att vara den som ser möjligheter i prylar och man bara måste testa. Här i min vrå samsas tyger, garner, papper, färger  och allsköns prylar. Oftast hittar det till slut en funktion på något sätt, det får bara ligga till sig lite.


I denna gamla väska som jag målat finns en massa härliga linnelakan och spetsar. När inspirationen kommer till en kudde, väska eller annat är det bara att plocka fram. Fantastiskt att det fortfarande går att göra fynd.


Dessa trärullar är fyndade på mitt favoritloppisställe för endast 10 kr st. Plockade genast till mig tio stycken men väl hemma ångrade jag att jag inte köpte hela påsen. Bara att vänta till nästa tillfälle det var öppet och köpa resten. Kvinnan i kassan undrade lite försynt vad jag skulle ha dem till. Ja alla är inte invigda i loppisvärlden, så är det bara. Och rackarns tur är ju det för annars skulle ju inte vi andra göra några fynd. Dessa rullar ska få en ny plats på en pryl jag hittat men är inte riktigt klar med den än men det kommer.


Ibland är det skönt att bara sitta en stund i sin vrå och lukta lite på kreativiteten som vilar där. Känna lite på tygerna och fantisera lite över vad det kan bli av dem. Kanske har någon mer än jag minnen ifrån "syslöjden" som det hette förr, hur man gick fram och hämtade garn från garnflätan som hängde i en ring som ni ser på bilden. Nu hänger lingarnet där mest för att det är så vackra färger, men det händer att det behövs en tråd då och då.




tisdag 25 februari 2014

Lutar åt luta...

Musik och sång är en del av mitt liv och delas av övriga i familjen. Äldste sonen ägnar all sin tid till att förkovra sig i musikens värld. I dag har han kommit hem på besök från huvudstaden. Med sig brukar han ha ett till två instrument och då snackar vi inte piccolaflöjter. Denna gången blev det barockgitarr och luta. I somras när han bodde hemma en längre tid för att arbeta på hemorten hade han med sig en teorb. Kan berätta att det är ett instrument som mäter 1.80 och lika långt som vardagsrumssoffan. Hur han tar sig fram i tunnelbanan med den är för mig en gåta. Lägg till några elgitarrer, akustiska gitarrer och lutor. Hela vårt hem såg ut som en musikaffär. Numera finns här bara min egen gitarr, en elgitarr och en banjo.

Barockgitarren
Loppisfyndade korsstygnstavlor har fått bli kuddar som sonen fått. Passar väl bra till en musiker att vila huvudet emot. Vi har även hittat ett snidat notställ i trä som passar bättre än nya till en som spelar gammal musik.

Så ikväll lutar jag mig tillbaka i soffan och njuter av lutans mjuka toner från min egen lutspelare. Kan det bli bättre en tisdagskväll? Inte ens alla furstar på sin tid hade tillgång till det.

Bild från en konsert i somras.


måndag 24 februari 2014

Vad blir det för mat?

Alla som har eller haft barn i huset känner igen dessa ofta förekommande ord i ett hem. Efter att i snart 30 år varit den som oftast fått svara på frågan från man och tre hungriga pojkar, har jag nu med ålderns rätt dragit mig tillbaka och är själv den som ställer frågan när jag kommer hem från jobbet. Vem är det då som jag ställer frågan till undrar du. Jo, Friherren. Det är min man som numera är 65+ och har all tid i världen...eller? Ja tid har han och tidsbrist har han, men tacka sjutton för det när det mesta går i snigelfart. Här läses ortens tidning sida upp och sida ner fast det inte står särskilt mycket och blivit tunnare än reklambladet från ICA Maxi. I alla fall har han blivit rätt duktig i köket och med lite tur finns det mat när jag kommer hem. Nu måste man ju fjäska lite så jag har sytt ett förkläde till honom "My kitchen hero" som jag hänger väl synligt.


Nu ska ju min blogg handla om loppisfynd och då kan jag berätta att vi verkligen använder allt i vardagen och försöker sätta guldkant på den. Det är ju då man behöver bli glad över t.ex. en vacker tallrik. Egentligen tycker jag bäst om vita tallrikar men kom över en stor hög med tallrikar o fat "Röd Bengali" från Rörstrand. Kaffekopparna hade jag redan. Läser sedan att det är Maria Montazamis finporslin. Whoops! Vi hade mer gemensamt än jag trodde...men jag har det till vardagsporslin. 


För jämlikhetens skull (hm...) har jag sytt ett förkläde till mig själv också naturligtvis. Det är utav gamla linnelakan och spetsar och används mest för att se så där huslig ut.


I morgon vet jag vartåt det lutar...något jag längtat efter. Titta in så får du se.

söndag 23 februari 2014

Morgonstund

Visst smakar frukosten godare om man använder lite trevligt porslin. Detta är några av olika loppisfyndade fat och koppar.

lördag 22 februari 2014

Dagens loppisfynd

En grå dag som denna lystes upp av några fina textila fynd. Nu får de ligga till sig och så får vi se vad det blir av dessa.

Allt har en början

Allt har en början och förhoppningsvis en fortsättning. Nu har jag klickat mig fram till nuläget och nu är jag redo att börja blogga.