torsdag 2 augusti 2018

En ny insikt

Ja med denna sommar kom en alldeles ny insikt.


Lite förvånande faktiskt.
Jag har trott fullt och fast att jag är född att bo vid Medelhavet.
En viss tveksamhet har smugit sig in kan man säga.
Med tanke på den temperatur som sägs bli där till helgen övergår det troligtvis till mer av en övertygelse.
Ja, jag älskar sol och värme och
 ja, jag har älskat denna sommar, 
men...
värmen blev lite för bra.
Lusthuset är en bastu,
trädgården en öken
och altanerna en ångbastu.




Många bad har det blivit 
men till slut blir man lite mätt på det också.
Dessutom har man ju inte kunnat sola och vara i solen utan fått hålla sig i skuggan.




Min rastlöshet kom fram då det ju varit stört omöjligt att göra särskilt mycket.
I och för sig har det ju sina fördelar, 
vem behöver inte vila på sin semester och 
man måste inte hålla på och greja o fixa jämt och ständigt.
Sommaren började dock aktivt med akvarellkursen som gav mersmak och fick mig att sitta ute på kvällarna och måla.
Det tog slut när det blev alldeles för varmt.




Så var vi på en häftig 50-års fest.
Badkaret ska med tiden stå i ett nyrenoverat badrum.




Som ni förstår gillar värdinnan rosa...




Sen blev det projekt klä om altansoffan och det var tur jag tog tag i det tidigt.




Lexus provlåg där genast och godkände den.




Hade en gardinlängd liggande som jag köpt på loppis och den passade perfekt till kuddar.




Känner mig nöjd över att jag vågade både färg och mönster.




Stoldynorna fick också nya fodral.




Det fick bli olika för tyget räckte inte till lika på båda sidor.




Smålänning som jag är tog jag tillvara på det mesta och fick till en liten kasse också.




Därefter nån gång var det väl energin tog slut.
Nåja, lite sylt o gelé gjorde jag visst.
Matlagningen har legat på konstant låg nivå.
Tack o lov finns sill o potatis, meloner, fil och knäckebröd.




Kvällarna har förstås varit ljuvliga framåt natten.
De sparar jag i minnet till vintern.




Snart är det sista lovveckan och då ska det hinnas med en del.
Linköping, dit ena sonen flyttat,
och sedan bär det iväg till Tyskland en liten sväng.
I år är jobbångesten av förklarliga själ minimal.
Varför kommer jag berätta framöver om du tittar in till mig.
(Ett försök till en cliffhanger...)

Ha det skönt var du än befinner dig,
gömd i en källare som jag,
i skuggan
eller på stranden.









måndag 23 juli 2018

Torkan härskar

Jag vill absolut inte klaga över denna fantastiska sommar,
men käre tid så varmt det är och har varit nu i flera månader.
Det känns overkligt.
Klart jag njuter, 
jag som inte bor i brandhärjade trakter eller måste fly från mitt hem.
Jag som kan bada i närliggande sjöar och kan ta dagen som den kommer.
Jag som har vatten och kan släcka min törst.




Jag har torkat lite av lavendeln som i år var stor och frodig.
Nu är den lika torr som alla andra växter.




Doften ska jag spara till vintern att ta fram när det är allt annat än varmt och torrt där utanför fönstret.



Honung har det också blivit mycket detta år.
Friherren har numera hand om ett kyrkligt bi också ha ha..
Gissa vem som fick sitta och skriva etiketter för hand?



Själv har jag tagit hand om våra vinbär som det också var rikligt av.
Vi har röda vinbär och bara en liten svart buske som är på gång.



Hälsade på kär väninna som har mest av svarta vinbär och fick plocka 4 liter som blev till sylt och gelé.
Också detta något att ta fram i vinter och minnas denna sommar.
Nu fattas det bara Västeråsgurkor som ska läggas in.




Vi har ett litet mullbärsträd men det ger så lite bär så det är bara att gå och plocka i handen lite då och då och njuta direkt.
Torkan gör att de är väldigt små och lite torra i år.




Ja annars är väl torkan total på alla möjliga sätt denna sommar.
Dagarna går och man vet inte riktigt vad man ska göra.
Värmen gör att vi gör inte alls så mycket som vi brukar.
Det blir lite bad och lite småpyssel.
Jag målar en del på kvällarna när det är svalt.
Sover gör vi i källaren där det är så kallt och härligt.
Bilden är från tallskogen norr om Halmstad där vi var en helg.



Det var molnigt när vi kom dit så istället för bad tog vi en flera timmar lång promenad i tallskogen.



Solen kom fram och vi fick två fina dagar där nere.

Torkan märks på växterna i trädgården som ser så vissna o trista ut fast vi vattnar.




Som ni väl anar är bilden inte nytagen.



Dessa pelargoner är inte lika fina längre för någon larv äter på deras blad.



Samma sak med dessa pelargoner.



Och den här var så fin länge och jag vakade över den så den fick vatten.




Så söta klöverblommor.
Nu är den ett minne blott och torr o vissen.

Torr o vissen känner jag mig här på bloggen också.
Långt emellan inläggen,
väldigt många bloggare som jag följt i flera år har slutat och jag har inte breddat gruppen jag följer.
Känns lite trist.

Men än ger jag inte upp...
jag bloggar nog på ett tag till.
Ska klicka runt lite och kanske hitta nya bloggvänner.

Lämna gärna några rader du som tittar in här så kanske jag hittar nya bloggvänner.



Här brinner inte skogen som tur är,
men solnedgångarna brinner.

Ha en fortsatt fin sommar!





torsdag 28 juni 2018

Ljuvliga tider

Som vi har längtat efter detta!
Och jag klagar inte över värmen även om tom jag tycker att det är rätt bra varmt.
Det har varit härliga dagar med underbara bad i närliggande sjö.


Här är vi nästan helt för oss själva och kan ha hunden med oss.



Ljuvligt att sitta och lyssna på vågornas skvalp.

Ja allra närmaste sjö, den som jag ser hela dagarna har jag inte badat i. 
Jodå, den är bra kall men det går säkert bra.
Anledningen är att vi har ingen strand att sitta på.






Årets försök till odling har gått riktigt bra.
Inga gröna fingrar här men har fått till dill, sallader, mangold, spenat och grönkål.
Hur det går med majrovorna vet i sjutton.





Så gott att gå ut och plocka ihop olika sorters blad och blanda till sallad.



Frös in några små påsar att förgylla någon dag i höstmörkret.



Har fått färsk gurka och squash av grannen.



Lite mullbär är på gång men man får vara där ofta för så fort de mognar ramlar de ner. 
Man får ha en hand under när man försöker plocka dem. 
Blir inte så många så det är direkt in i munnen. Väldigt söta och goda.



När det är så här varmt blir altanen på framsidan av huset använd på förmiddagen eller också sent när det börjat att svalna lite.





 Har köpt mer blommor efter midsommar.
Turen går till stället som säljer ut efter midsommar.



Ingen traskrona i år.
Istället hänger här en mobil med gamla kakmått i koppar och ett flaggspel.
Den uppmärksamme ser att det är lite koppartema här i år...








Träpinnarna är någon grej till vävning.



Hänger en på baksidan också.

I morgon eftermiddag börjar den helgkurs i akvarellmålning jag ska gå.
Ska bli så spännande!
Har aldrig gått någon så det blir intressant.
Har ju under våren lärt mig en hel del via nätet.

Ha det fortsatt skönt denna härliga sommar.







söndag 17 juni 2018

Sorg och glädje vandrar tillsammans

 Jag ska väl som alla andra börja med att konstatera att tiden fullkomligt rusar iväg med ljusets hastighet.



Hela maj var ju en helt underbar månad med sommarvärme och kvällar att drömma om under vinterns mörker.
Alla blommor exploderade och kom liksom på en gång. 
Man kan undra vilka blommor som finns kvar efter midsommar.
Ena dagen knoppar på pionerna och några dagar sedan var de vissna.





Irisen var redan överblommad när jag skulle titta på dem.
Snacka om att ta tillvara på denna korta ljuvliga tid.
Ta till vara på tiden skulle kunna vara rubrik för hela maj ur många aspekter.
Har tagit farväl av en av våra närmaste vänner som gick bort i cancer.
En begravning som präglades av ljus och värme, 
där gråten och skrattet liksom möttes.
En stund som var så mycket "han" med regi av honom själv och sånger som var hans.
Som om inte detta var nog dog också en annan av våra nära vänner helt hastigt och totalt oväntat.
Då blir funderingarna över livet och vad som är viktigt levande.


Så mitt i denna underbara tid har kontrasterna varit stora.
Ena dagen en solig underbar dag på landet,
någon dag senare är allt förändrat.



Fina Max




Här snackar vi päls.



Nyfikna nyinflyttade getter.



Ljuvligt fin liten kanin.


Så fin.



Men mest älskad är så klart våran Lexus!


Nu jobbar jag bara tre dagar till sen blir det sommarlov, tack o lov.
Konstigt nog känns det som om sommaren pågått länge. 
Vet inte när jag badat så tidigt som i år.



Har hunnit städa altanerna flera gånger för vi har bott där mest hela tiden och lusthuset har varit för varmt att vara i.
Midsommargardiner på plats.


Fattas fortfarande lite blommor men de kommer med tiden.
Ska måla och klä om soffan på ena altanen men det blir när det blir.
Ingen jäkt för min del.



Nu ska jag sila saft, rabarber och lite fläder.
Jag kom för sent för att få tag i mer fläder.




I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

Lyssna gärna på denna vackra sång av Ted Gärdestad.
Helene Sjöholm och Freddie Wadling tolkar den helt underbart.