torsdag 16 februari 2017

Det står en orgel i källar´n i ett bågnande hus...

Jo jag vet...jag har ändrat lite i Alf Hambes text för att den ska passa in lite bättre här hos mig. 
Men sann är den. 
Det står en orgel i källaren och det vet i sjutton om inte huset bågnar lite av allt jag trycker in.



"Där står en orgel och skiner som en sol."

Visst är den väl fin?
Hittade den för 100 kr på en loppissida på facebook.
Har ju länge haft en idé i huvudet att köpa en gammal orgel för att sedan göra om den till ett skrivbord.






Och här var den nu med krusiduller, svarvade detaljer, ljushållare, spegel  och allt.





Bara den detaljen att den var alldeles på tok för fin!
Att börja ta sönder den och måla den kändes som lite av ett helgerån.




Jag är ingen pianist eller har gått och lärt mig spela, men jag är en tokig amatör i det mesta jag gör.
Jag kan ackord och sedan går det alltid att med lite gehör spela.
Hade en tramporgel under tonåren som jag fått och släpat ner i källaren i mitt barndomshem och spelade för fullt på den.
Så det är lite av "old times" nu.




Det fantastiska är att inte en enda av tangenterna är ur funktion eller låter illa.
Helt sagolika toner och ljudet är så vackert.




"Där kan man sitta och spela sig från mörker till ljus
och snurra högre, och högre på en stol."


Så det där med skrivbord får nog ligga på is så länge.
Pallen fick jag med på köpet.
Dessutom fanns orgeln bara en mil härifrån.





Ni som hängt med mig ett tag undrar förstås hur den fick plats eftersom jag brukar klaga just över platsbrist och för mycket prylar.
Allt löste sig som det brukar med lite trix och tankekraft.
Som ni ser är mitt arbetsrum fullt.





Men lite omflyttningar och utrensning fick orgeln sitt hörn.
Resten fick behålla sina platser.





In med allt i hyllor och korgar...




Lellevoven tyckte det var lite jobbigt att jag skulle hålla på så där och inte bry mig om honom och hade stenkoll på vad jag pysslade med.
Däremot var han väl inte riktigt lika glad över orgeltonerna som jag...





Tänkte först sälja detta bord med tillhörande stol men det fick plats i ett fjärde hörn.
Fåtöljen ska dessutom in i det andra rummet när pojken på retur flyttar åter.





Bilderna är gryniga för det är lite dåligt ljus i källaren.




Skulle egentligen målat lite möbler med chalk paint denna lovvecka, men därav blev intet.
Hälsade på äldsta sonen med fru i Stockholm i helgen som gick.
Friherren var riktigt förkyld och nu har han smittat ner oss andra.
Har varit ganska utslagen några dagar trots att jag slapp feber.




På tal om instrument som tar plats...inte helt enkelt med en teorb i en enrumslägenhet!
Det gäller att inte ha några mingvaser i närheten där inte.





Däremot en passande kruka i fönstret.




Vi unnade oss lite god mat och även en bakelse under vår vistelse i Stockholm. 
Jag är ingen bakelseälskare men den här väckte lite minnen, en god, lite sötsliskig sak som jag minns från förr.




Någon av er ville ha en bild på tröjan som jag berättade att jag höll på att sticka.
Här är den.
Världens enklaste.
Bara rätstickade bitar i rektangelform.
Hade ingen beskrivning men det funkade bra.





Alla Hjärtans Dag
förflöt som en vanlig dag.
Gillar inte riktigt dessa speciella dagar då de oftast handlar om att man ska köpa något.
Värme och omtanke får vi väl innerligt hoppas fyller mer än en dag om året.

De senaste dagarna bjöd på underbart väder och några bilder från det visar jag i nästa inlägg.
I dag har det varit grått och trist.

Flera av er skriver om lite bloggtorka hos var och varannan.
Nog stämmer det till en del men ni är glädjande nog många som fortsätter även om det ibland går lite tid emellan.

Jag återkommer.


"Och har jag inte slutat, ja då sitter jag där än,
och vinden blåser, men orgeln spelar jag."



lördag 4 februari 2017

Tissel o tassel

Nja, kanske inte direkt så mycket tissel men en hel del tassel däremot.
Funderade på morgonen om jag skulle ta mig i kragen och skriva ett inlägg här på bloggen.
Tyvärr var det idétorka modell större.
Vad sjutton ska man skriva om som kan intressera andra när man mest sitter och kvider över att det är långt till vår.




Inser att ända sedan jul har ju mitt liv bestått bara av jobb, lustspel och lite vila däremellan.
Det har inte varit så mycket kreativt skapande med händerna eller några loppisbesök med fantastiska fynd att visa.





Nåja, då tar vi fram lite gammal skåpmat medan jag väntar på nya projekt.
 Det finns det en del av och som ligger till sig och bara väntar på att få en ny skepnad.
Så jag tittade mig omkring och upptäckte att jag hade en hel del tofsar lite här och där.
Nu har ju Maria Montazamo enligt säkra källor plockat ner sina men det bekymrar inte mig direkt.



Visserligen har jag tröttnat lite på att ha alltför mycket framme och det tillkommer i nuläget inte något nytt.
Finns en affär här i vår lilla stad som kör med loppis med precis den inredningsstil jag gillar och prylar som ligger där och fullkomligt skriker "kom och köp mig".
De flesta är dessutom helt nya.
Men jag har varit ståndaktig och faktiskt haft köpstopp ända sedan före jul.
Och då menar jag inte bara inredningsprylar utan även kläder, skor och tidningar m.m.




Med julhandelns hysteriska tid och reklambombardemang så inföll en sorts mättnad över all överflödskonsumtion.
Naturligtvis lättare att vintertid ha lite köpstopp då jag knappt passerar 50-skyltarna.
Men ett klick på datorn finns ju.

Som ni ser på bilderna är det lite gammalt pyssel jag visar.
Snäckskal med bilddekorationer och lite trådarbete.




Lite jul över den här men den står fortfarande framme.




"Julen varar än till påska" tycks den har amaryllisen tänka.
Det är den fjärde blomman som dyker upp och mossan med dekorationer och ljusslinga får hänga med.



Gjorde många sådana här kors när trådarbetsperioden var min grej.



En liten tofs på nyckeln till det vackra gamla skåpet jag fick av en väninna som ärvt det men som inte kunde ha det då hennes hus hade för lågt i taket.




Även Amerikaklockan har en tofs.




Även en pigtittare kan få en tofs...
Ser ni den lilla söta spegeln jag fyndade en gång och den söta träasken att ha garnet i när man virkar spetsar.
Det är nu ingen syssla för mig precis för jag fyndar dem på loppis istället.




Snöar idag och jag är en enda stor längtan.
Efter våren, värmen, sportlovet, resan till Stockholm, yngste sonen som är i USA, vännerna i lustspelet, kreativitet, ledighet...
Listan kan bli lång idag.
Är en sådan dag helt enkelt.
Men carpe diem.
I kväll är vi bjudna till bästa vännerna och då skingras säkert mitt vemod.

Får lära av fåglarna som faktiskt börjat att sjunga lite på morgnarna och snödropparna som stretat upp ur den kalla jorden.

Ha det fint alla fina bloggvänner.










Det slocknar så många stjärnor 
                                                       Det slocknar så många stjärnor i denna ödeskväll.
Vår längtan den vilar sin vinge.
Där tänds kanhända andra långt bortom skumma fjäll.
Men vår längtan den vilar sin vinge.
                                                              Inunder färre tecken skall mänskan leva nu
och önska sig ej flera, om hon finge.
Inunder hårda stjärnor, som leder säkrast nu.
Vår längtan den vilar sin vinge.
                                                                                  Pär Lagerkvist
 






söndag 29 januari 2017

Allting har ett slut...

...utom kvinnogöra och helvetets pina.
Det är en av slutreplikerna i årets lustspel som nu nått sitt slut och sista föreställningen har klingat ut.
Och nog är det sanna ord.
Alla nio föreställningarna är slut och som vanligt känns det som om dessa veckor bara rusat iväg.
Så vemodigt att riva ner alla fina kulisser och bort med allt som varit.
Samtidigt känns det bra att livet blir lite normalt igen och det är väl då det där med kvinnogörat träder in igen.




Mycket har legat på is dessa veckor sedan annandag jul då vi satte igång. 
Känns alltid tomt och man saknar alla goa vänner och gemenskapen som blir så stark när man gör något tillsammans.




Kommer också sakna att få sjunga min favoritlåt "En natt i Köpenhamn", tycker den är härlig.





Nu har vi levt i vår lilla bubbla och nu väntar ett par veckor innan det är dags för sportlov. 
Jag får väl villigt erkänna att man är lite sliten trots att det är så kul och ger så mycket energi tillbaka.




Seg dag idag och både mörkt och ruggigt därute.
Jag längtar redan efter våren fast jag vet att det är alldeles för tidigt.




Nu ska jag sätta mig och sticka en stund. Börjar se slutet på en tröja. 
Det är en vintertröja så det vore bra om den blev klar innan vinterkylan är över.




Önskar er alla en fin vecka.







söndag 22 januari 2017

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Just så som det står i den gamla läsarsången skulle jag vilja tänka.
Här rullar dagarna fortare än fort och ögonblicken verkar inte ens kunna kännas.
Måndag slutar i en fredag.
Lördagen går över till en måndag.
Samtidigt ska tusen saker in däremellan.
Men det är så mina januarimånader brukar se ut.
En intensiv period som leder fram till det där efterlängtade sportlovet.
Och dessutom självvalt.




Men nog längtar jag lite efter de där ögonblicken då jag sitter i soffhörnet och läser en bra bok.
Men allt har sin tid.
Just nu är det jobb på vardagarna och showtime på helgerna.
Vi har slutsålda föreställningar så det är verkligen kul att det vi gör uppskattas.




Underbara vårblommor som jag fick av goda vänner efter gårdagens föreställning.
Den som blev lite halvtokig.
Börjar någon missa lite blir det lätt fler missar men för det mesta blir det bara roligt eller också märker bara vi själva det.
Men det blir lite gungfly.




I dag har Friherren firats då han fyller år i morgon.
Alltid roligt att ha lite familjemiddagar och äta lite gott tillsammans.




Tänk att en amaryllis som blommade under julhelgen fortfarande levererar blommor.
Bara att denna växte vågrätt rakt ut åt sidan så den fick jag skära av och sätta i en vas.
Det var den tredje blomman.
Nu såg jag att ännu en är på väg.





Så min lilla juldekoration får faktiskt vara kvar ännu några veckor.





Annars börjar ju vårlängtan bli påtaglig.
Men man vet ju att det brukar komma bakslag och kung Bore suger tag i oss med sina klor.
För min del är jag klar för ljusare och varmare tider.
Sportlovet går alldeles utmärkt att upplevas utan vintersport.
Finns så många andra sporter...som att besöka Stockholm, bara för att nämna en sak jag tänker utöva.




Men än är det några veckor dit.
Nu väntar en arbetsvecka och nästa helg är det sista helgen vi kör lustspelet och sedan blir livet mer normalt med mer koll på hushållsgöromålen.
Jodå, jag har Friherren men han liknar mer Fritiof Nilsson Piraten.
Ja ni vet han som hade för vana att skjuta upp allt till morgondagen.
Bad honom dammsuga en måndag men det blev inget varken måndag eller tisdag. 
Nåja, onsdag är ju mitt i veckan och en bra dag att dammsuga på.
Nja, det var så mycket att göra..kanske bättre torsdag då.
Fast med lite eftertanke är nog fredag bättre, mer städdag liksom.
Å andra sidan är han ju lite klokare och lever just efter mottot "blott en dag ett ögonblick i sänder"...
Om inte förr så ska jag också leva så när jag blir Friherrinna.
Så det så!



torsdag 12 januari 2017

Och dagarna går...

...fort som bara den tycker jag.
Intensiv vecka efter jullovet med många bollar i luften och trådar att ta tag i.
Mörkt och eländigt ute, för att inte tala om blåsten. 
Snön kommer och går, blask ena dagen och svinhalt nästa.



Några tappra nyårslöften är det inte tal om här inte.
De där promenaderna får nog vänta ett tag.
Efter så långa arbetsdagar som det varit denna veckan är det mest sofflocket som gäller.
Riktigt så illa är det kanske inte men så mycket gjort blir det inte.




Julen dansas ut i morgon, men här har den om inte dansats ut i alla fall försvunnit för här finns inte några spår kvar av den.
Ljusslingor ser jag inte som juldekorationer utan livsnödvändigheter för att överleva den mörka tiden.




Murgröna kan jag fortfarande plocka in och ha som hoppingivande små tecken om en grön vår som kommer.



Hyllan av den gamla boken får ha kvar ljus och lykta men granen är numera nerplockad.




Levande ljus är naturligtvis det finaste men på sina ställen är det bra och säkert att ha lite batteriljus.



Istappsslingan får också vara kvar även om den inte tänds så ofta.




Rosenslingan får däremot lysa ofta.
Syns inte så bra på den här bilden men den är jättefin med vita rosor som slingrar runt det gamla ladugårdsfönstret.




Händer inte så mycket just nu. 
Veckorna består av jobb och lite TV-tittande och på helgerna blir det föreställningar, vila och lite städ.
Precis så brukar januari se ut för min del.
Inte några loppisbesök eller shoppingturer.
Men det går ju alltid att klicka hem lite på rea på rea...
Har någonstans bestämt mig för att konsumera mindre men klickade i a f hem en täckväst och en teddykappa till mig och några plagg till Friherren som fyller år i slutet av månaden.
Svårt att låta bli när det blir så där galet billigt.
I går kväll var det Lars Lerin som lockade mig till TV-soffan, idag är det Antikrundan.
Men först måste jag sjunga igenom sångerna till morgondagens föreställning. 
Man kan bara hoppas att hjärnan har behållit texterna trots all ansträngning med annat under veckan...

Ha det fint!