onsdag 28 november 2018

Alla dessa dagar...

som kom och gick, var själva livet.



Ja jisses så fort tiden går!
Och jag som trodde jag skulle ha all tid i världen som pensionär!
Ack vad jag bedrog mig!
Jag skulle ha trott min man som bedyrade varje dag när jag kom hem från jobbet att  han haft sååå mycket att göra.




Nu består ju det "görandet" mycket i att ta det lugnt på morgonen, ta långa promenader och pyssla lite så där i lagom takt.
Men det går inte att undvika tanken på att tiden går och att man borde använda den mer.
Å andra sidan kan man väl inte använda den på bättre sätt än vi gör.
Det är väl jobbtänket som lever kvar...




Jag pyntar ju gärna efter årstid och tycker om att göra det mysigt.
Samma prylar åker fram varje år med den skillnaden att de kanske hamnar på ny plats.
Skönt att ha det tänket i all denna hets på nya saker.
Bevare mig från alla dessa färgdagar, skulle väl vara "green" i så fall.




Men också i pyntandet känns det hur fort tiden går.
Man frestas ju nästan att tänka "är det lönt..."
Jo det är det!




Min fikastund eller matstund blir roligare med lite att fästa ögonen på.
Jag gör det bara för vår egen skull och inte för att få fina bilder att lägga ut.
Förresten blir de inte så himla fina.
Friherrens systemkamera ligger kvar i skåpet.
Ingen hade ju tid som bekant...




Passar mig för loppis numera.
Ändå hamnar jag där av någon konstig anledning och av samma oförklarliga skäl hittar jag också allt som oftast något.
De senaste fynden är gamla kontorsstolar som jag tycker är bekväma och tar inte så stor plats.
Ljuslyktan är ett sånt där fynd som var svårt att stå emot.
Annars känner jag mig lite mätt på prylar.
Man borde rensa ut lite både här och där.



Ett annat loppisfynd är denna lilla ask.
Uppmaningen må vara gammal men ständigt närvarande i mitt skadade sinne ha ha...




I asken förvarar jag virknålar.
Inte för att jag är så flitig med virkandet längre.
Mina virkade hattar har jag kvar och något nytt behövs inte för tillfället.
Har däremot gjort fina drömfångare av redan virkade dukar, fyndade på loppis.
Har ingen bild just nu.



Däremot har symaskinen fått gå varm.
Kunde inte motstå det rostfärgade tyget när jag besökte Skroten i höstas och nu är en blus till mig klar.
Har ytterligare ett oemotståndligt tyg som väntar på att bli en blus med lång ärm.
Även ett kjoltyg ligger och väntar på att bli en kjol med annorlunda stuk.
Det var bara det där med tiden...

De små jumprarna är till en speciell och underbar liten kille jag känner. 
Hans syster fick små joggingbyxor med ursöta kossor på. 
Ni vet det finns numera så galet söta och fina trikåtyger. 
Sydde en hel del till mina barn när de var små men sedan dess har det inte blivit så mycket allra helst inte i trikå. 
De flesta symänniskor har i dag en overlock symaskin, något jag kanske investerar i i framtiden. 
Nu fick brorsan jumprar med traktorer på som han gillar. 
Barnen bor på landet så vad passar bättre liksom?




I denna gamla plåtburk från barndomen har jag mina målargrejer.
Som jag berättat målar jag en hel del och går en distanskurs i akvarellmålning.




Jag skrev också om att jag fått lite av en dröm i uppfyllelse, så där helt oväntat.
Har med denna bild att göra.



Här i denna vackra miljö finns det många aktiviteter, ateljéer och skapande verksamhet.




I detta hus finns en konstnärsförening bestående av numera 12 amatörer som har varsin egen liten vrå där man kan sitta och skapa.
De flesta är liksom jag pensionärer, flera sedan länge.
Vi träffas varje torsdag och målar, umgås och fikar tillsammans.
"Vi"...just det, jag är nu en av dem.
Till helgen är det julmarknad och den lilla gatan fylls av folk och aktiviteter.
Ska bli spännande.



Här är min vrå, men den är inte klar ännu.



Vädret har varit fantastiskt i höst enligt mig.
Eller är det bara så att det känns så för jag har kunnat vara ute och gå varje dag när det är ljust och har kunnat passa på när solen är framme.




Lelle älskar denna rundan utmed vattnet.
Soliga och lugna dagar är  den toppen.




Blommorna har stått sig länge men de senaste dagarna har väl tagit kraften ur dem.


Pelargonerna har blommat och det har känts svårt att slänga dem.
Nu åker de väck och får ersättas av juldekorationer.
Har börjat lite smått inomhus med adventsljusstakar och stjärnor.
Det blir väl lite glimtar från det framöver om jag nu kommer till skott, landar framför datorn och skriver ett inlägg.
Ska försöka att inte låta det gå så länge som det gör emellanåt.
Saknar många här på bloggen som slutat.
Kanske gör det att jag "tappat" lite energi vad det gäller skrivandet.
Men jag vet att ni är några kvar därute som tittar in hos mig, vilket jag är så glad över.

I morgon blir det ateljén och  övning med kyrkokören, fredag blir det städdag, lördag körövning med andra kören och söndag sjunga på gudstjänsten och sedan julskyltningen i ateljén.

"Var alltid flitig" stod det på asken...
men jag hinner nog med att vara lite lat emellanåt.