söndag 29 januari 2017

Allting har ett slut...

...utom kvinnogöra och helvetets pina.
Det är en av slutreplikerna i årets lustspel som nu nått sitt slut och sista föreställningen har klingat ut.
Och nog är det sanna ord.
Alla nio föreställningarna är slut och som vanligt känns det som om dessa veckor bara rusat iväg.
Så vemodigt att riva ner alla fina kulisser och bort med allt som varit.
Samtidigt känns det bra att livet blir lite normalt igen och det är väl då det där med kvinnogörat träder in igen.




Mycket har legat på is dessa veckor sedan annandag jul då vi satte igång. 
Känns alltid tomt och man saknar alla goa vänner och gemenskapen som blir så stark när man gör något tillsammans.




Kommer också sakna att få sjunga min favoritlåt "En natt i Köpenhamn", tycker den är härlig.





Nu har vi levt i vår lilla bubbla och nu väntar ett par veckor innan det är dags för sportlov. 
Jag får väl villigt erkänna att man är lite sliten trots att det är så kul och ger så mycket energi tillbaka.




Seg dag idag och både mörkt och ruggigt därute.
Jag längtar redan efter våren fast jag vet att det är alldeles för tidigt.




Nu ska jag sätta mig och sticka en stund. Börjar se slutet på en tröja. 
Det är en vintertröja så det vore bra om den blev klar innan vinterkylan är över.




Önskar er alla en fin vecka.







söndag 22 januari 2017

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Just så som det står i den gamla läsarsången skulle jag vilja tänka.
Här rullar dagarna fortare än fort och ögonblicken verkar inte ens kunna kännas.
Måndag slutar i en fredag.
Lördagen går över till en måndag.
Samtidigt ska tusen saker in däremellan.
Men det är så mina januarimånader brukar se ut.
En intensiv period som leder fram till det där efterlängtade sportlovet.
Och dessutom självvalt.




Men nog längtar jag lite efter de där ögonblicken då jag sitter i soffhörnet och läser en bra bok.
Men allt har sin tid.
Just nu är det jobb på vardagarna och showtime på helgerna.
Vi har slutsålda föreställningar så det är verkligen kul att det vi gör uppskattas.




Underbara vårblommor som jag fick av goda vänner efter gårdagens föreställning.
Den som blev lite halvtokig.
Börjar någon missa lite blir det lätt fler missar men för det mesta blir det bara roligt eller också märker bara vi själva det.
Men det blir lite gungfly.




I dag har Friherren firats då han fyller år i morgon.
Alltid roligt att ha lite familjemiddagar och äta lite gott tillsammans.




Tänk att en amaryllis som blommade under julhelgen fortfarande levererar blommor.
Bara att denna växte vågrätt rakt ut åt sidan så den fick jag skära av och sätta i en vas.
Det var den tredje blomman.
Nu såg jag att ännu en är på väg.





Så min lilla juldekoration får faktiskt vara kvar ännu några veckor.





Annars börjar ju vårlängtan bli påtaglig.
Men man vet ju att det brukar komma bakslag och kung Bore suger tag i oss med sina klor.
För min del är jag klar för ljusare och varmare tider.
Sportlovet går alldeles utmärkt att upplevas utan vintersport.
Finns så många andra sporter...som att besöka Stockholm, bara för att nämna en sak jag tänker utöva.




Men än är det några veckor dit.
Nu väntar en arbetsvecka och nästa helg är det sista helgen vi kör lustspelet och sedan blir livet mer normalt med mer koll på hushållsgöromålen.
Jodå, jag har Friherren men han liknar mer Fritiof Nilsson Piraten.
Ja ni vet han som hade för vana att skjuta upp allt till morgondagen.
Bad honom dammsuga en måndag men det blev inget varken måndag eller tisdag. 
Nåja, onsdag är ju mitt i veckan och en bra dag att dammsuga på.
Nja, det var så mycket att göra..kanske bättre torsdag då.
Fast med lite eftertanke är nog fredag bättre, mer städdag liksom.
Å andra sidan är han ju lite klokare och lever just efter mottot "blott en dag ett ögonblick i sänder"...
Om inte förr så ska jag också leva så när jag blir Friherrinna.
Så det så!



torsdag 12 januari 2017

Och dagarna går...

...fort som bara den tycker jag.
Intensiv vecka efter jullovet med många bollar i luften och trådar att ta tag i.
Mörkt och eländigt ute, för att inte tala om blåsten. 
Snön kommer och går, blask ena dagen och svinhalt nästa.



Några tappra nyårslöften är det inte tal om här inte.
De där promenaderna får nog vänta ett tag.
Efter så långa arbetsdagar som det varit denna veckan är det mest sofflocket som gäller.
Riktigt så illa är det kanske inte men så mycket gjort blir det inte.




Julen dansas ut i morgon, men här har den om inte dansats ut i alla fall försvunnit för här finns inte några spår kvar av den.
Ljusslingor ser jag inte som juldekorationer utan livsnödvändigheter för att överleva den mörka tiden.




Murgröna kan jag fortfarande plocka in och ha som hoppingivande små tecken om en grön vår som kommer.



Hyllan av den gamla boken får ha kvar ljus och lykta men granen är numera nerplockad.




Levande ljus är naturligtvis det finaste men på sina ställen är det bra och säkert att ha lite batteriljus.



Istappsslingan får också vara kvar även om den inte tänds så ofta.




Rosenslingan får däremot lysa ofta.
Syns inte så bra på den här bilden men den är jättefin med vita rosor som slingrar runt det gamla ladugårdsfönstret.




Händer inte så mycket just nu. 
Veckorna består av jobb och lite TV-tittande och på helgerna blir det föreställningar, vila och lite städ.
Precis så brukar januari se ut för min del.
Inte några loppisbesök eller shoppingturer.
Men det går ju alltid att klicka hem lite på rea på rea...
Har någonstans bestämt mig för att konsumera mindre men klickade i a f hem en täckväst och en teddykappa till mig och några plagg till Friherren som fyller år i slutet av månaden.
Svårt att låta bli när det blir så där galet billigt.
I går kväll var det Lars Lerin som lockade mig till TV-soffan, idag är det Antikrundan.
Men först måste jag sjunga igenom sångerna till morgondagens föreställning. 
Man kan bara hoppas att hjärnan har behållit texterna trots all ansträngning med annat under veckan...

Ha det fint!







fredag 6 januari 2017

Nu kör vi

Ja nu har jag kommit ut ur bubblan och vi har haft premiär med årets fars så nu är det bara att köra de återstående 8 föreställningarna. Jobbigt är det men så kul när vi kommit igång med föreställningarna och fått möta en härligt positiv premiärpublik. 
Det tuffa är att efter en arbetsvecka ställa sig på scenen, komma ihåg alla repliker och sångtexter, samt se glad och fräsch ut på fredagskvällen då man vanligtvis brukar somna i soffhörnet.
Jag är glad att allt gått bra med tanke på förra året då jag snubblade på dörrstoppet första repdagen, bröt axeln och inte kunde vara med.






För övrigt har nyåret passerat lugnt och stilla.
Vi valde att fira hemma i lugn och ro.




Även om det bara var Friherren och jag dukade jag lite fint.
Städade lite först på nyårsaftonen efter repen och tog bort tomtar och det mesta av julpyntet.
Granen fick dock stå kvar och stjärnorna i fönstren.




Är trots allt vackert att ha dem lysande där, särskilt nu när det är så kallt och snö ute.

Egentligen ska man väl inte visa några jul/nyårsbilder nu när de flesta av er är trötta på dem, men det är tyvärr bara det jag har att bjuda på...





Ljusslingorna får hänga med tills det blir ljust på kvällarna.




Lite gott käk hör en nyårsafton till.


För vår del blev det kräftsoppa, lite fetaost, brödkrutonger och färsk dill.
Vi blev så mätta att vi, hör och häpna, gick och la oss och vilade ett tag innan efterrätten kunde slinka ner.




Den bestod av denna superenkla och supergoda dessert gjord av kesella, grädde och vit choklad med hallon överst.



Nu var den så smarrig och mättande att vi blev nödgade att lägga oss en stund även efter den.
Herre gud säger jag, må detta vara ett ålderstecken eller vad...!?

Vi masade oss upp igen och firade in det nya året,
 men champagnen fick ligga kvar i kylskåpet.
Nå ja, det finns alltid andra tillfällen att fira annars ser man till att de infinner sig.




Lite nyårstankar har naturligtvis dykt upp, oundvikligt i dessa tider.
Man grubblar liksom Viktor Rydbergs tomte; 

"Tomten lyssnar och halvt i dröm, 
tycker sig höra tidens ström, 
undrar, 
varthän den ska fara, 
undrar, 
var källan må vara".

Nog undrar man varthän det ska fara med allt som händer i världen.
Jag frågar mig själv hur jag ska förhålla mig till allt detta.
Hur ska jag forma mitt resterande liv?
Vad är mitt ansvar?
Vilka ställningstagande ska jag ta?

Dessa frågor är betydligt svårare än ev dieter, gymkort och andra diverse nyårslöften.




Ett är säkert, 
jag kommer dela med mig av mina tankar på bloggen och jag kommer följa er och hoppas ni kommer fortsätta.
Det är ett sätt att se det vackra i det lilla, 
dela varandras glädjeämnen, 
se all kreativitet som finns, 
inspireras och glädjas åt småsaker i livet som har så stor betydelse för vårt välbefinnande.



Avslutar med dessa vackra tulpaner, dessa vårblommor som inger oss så mycket hopp om våren som kommer.
De liksom jag sträcker sig mot solen därutanför fönstret.
Friherren är i huvudstaden för att lyssna på sonen som är med och spelar i en konsert där, så han var inte med på premiären av vår fars.
Sent i går kväll fick jag ett sms att jag skulle gå  ner i matkällaren för där fanns en liten överraskning med tanke på att ljusare tider är på väg.
Och där hittade jag dessa blommor.
Där kammade han allt hem några pluspoäng...

Kallt ute, men en promenad i solen får det bli innan det är dags att sjunga upp sig och fixa till anletsdragen innan det bär iväg till kvällens föreställning.

En ljus och fin helg önskar jag dig!