onsdag 3 februari 2016

Annan syn på tillvaron

I mitt förra inlägg skrev jag om en ny syn på tillvaron och då skojade jag lite om att jag provat ut nya glasögon. I dag skriver jag rubriken Annan syn på tillvaron och nu handlar det inte om skoj tyvärr.

Jag skrev också om lördagens sista föreställning med efterföljande avslutningsfest. Därav blev intet.
 Mitt i vårt firande av Friherren nås vi av det smärtsamma beskedet om ett dödsfall. Min kära revyväninna mister sin son som också är en annan väninnas man. Denne son var en högt aktad nöjesprofil och producent, inte bara i vårt län utan hela Sverige och även utanför landets gränser. Han sörjs av en hel stad, arbetskamrater och artister han samarbetat med. Så svårt att ta in.




Hela helgen och de efterföljande dagarna har varit så tunga och fulla av tankar. 
Hur överlever man som mor, maka, barn?





Han hann med mer i sitt liv än de flesta av oss andra gör om vi så blir hundra. Och ändå kunde han fortsatt i minst tjugo år till att jobba med sina projekt.




Jag letar efter ljuspunkterna som jag letar efter solljuset.




Vad gör vi med våra liv?
Hur lever vi våra liv?
Vad är viktigt?
Frågar vi varandra hur vi mår?
Ser vi varandra?





När sånt här händer så nära blir frågorna oundvikliga och sätter sina spår.

Kanske behövs en annan syn på tillvaron än den vi vanligtvis har. Inte vet jag, men dessa dagar vandrar tankarna runt på stigar de kanske inte trampat på ett tag.

 Var rädda om varandra.


4 kommentarer:

  1. Så tråkigt! Jag brukar säga att livet går ut på att leva och må så bra som möjligt, sen när det händer såna tråkigheter så får man bara följa med och försöka leva på fina minnen tills den värsta sorgen och chocken lagt sig. Om man försöker göra det bästa av livet medans man har det så har man gjort så gott man kan.
    Kramar, Ann

    SvaraRadera
  2. Så oerhört sorgligt och så många som blir drabbade!
    När sådant händer det en verkligen att tänka kring hur vi lever våra liv och vad som är viktigt!
    Vilket fint och klokt inlägg du gjorde, om än mycket sorgesamt!
    Kramar
    Lisa

    SvaraRadera
  3. Åh fy så sorgligt. Så tungt. Man får verkligen ställa sig frågor ibland om hur vi lever våra liv innan det är försent.
    Stor kram till dig.
    Petra

    SvaraRadera
  4. Tänk vad snabbt allt kan vändas upp och ner. Mycket sorligt.
    Jag tänker varje morgon på att jag vaknar frisk och ser fram emot varje ny dag och göra det mesta av livet, så länge man har det.

    SvaraRadera