lördag 5 mars 2016

Ja visst gör det ont...

när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka...

Ja visst gör det ont i själen när man vaknar och hela världen är vit igen. 
Visserligen är slaget om vintern redan avklarat och våren har greppet, men ändå.

Ja visst gör det ont i axeln. 
Börjar känna mig förskräckligt tråkig. Skriver ju inget roligt längre om jag nu någonsin gjort det. Men jag passerar ju bara 40-skyltarna när jag ska till sjukgymnasten och inget särskilt roligt händer. Allt är liksom bara väntans tider. 
Väntan på våren och väntan på att slippa värk och börja leva normalt igen. 
Bara det att inte kunna köra bil. Har nu fått inflammation i axeln och ledkapseln är stel och symptomen blir som vid frozen shoulder. Varit hemma från jobbet ett par dagar och ska kontakta vården på måndag och ev gå ner till halvtid istället.






Nog tuggat om detta. 
Till glädjeämnena hör att alla fönster är på plats igen, nyrenoverade och fina. Eftersom vi till sommaren ska måla fönsterkarmen på insidan brydde vi oss inte om någon fönsterputsning. Har förfallit så djupt så gardinerna hängdes tillbaka utan att strykas.




Allt hade ju stått intryckt i ett hörn så nu kunde jag placera om prylarna och ta bort en del. Fick den där lusten att just ta bort en del men rätt snart var det fullt igen. Får väl hålla fast vid att less is bore...




Härligt när ljuset nu återvänder och man blir lite förvånad över hur dagarna blir allt längre.




Ljusslingorna börjar sakta självdö men än så länge har jag kvar flera av dem. Fyndade dessa kulor för en tia styck. Tyckte de var rätt fina ihop med kronan och lycktan jag redan hade.




Har fått inspiration till att göra om lite i TV-rummet. Nu handlar det bara om att måla väggar och ev ha en fondtapet och det har yngste sonen lovat hjälpa till med. Jag brukar annars tapetsera själv men nu får jag nog bara vara arbetsledare och den som ger order ha ha...
 Där har vi en ful men praktisk bäddsoffa som jag ska göra något nytt slags överkast till. På bilden ligger ett virkat överkast, men det kanar ju ner och blir knöligt. Har köpt överkast på Rusta som jag ska använda när armeländet tillåter.
Har tänkt mig en nyans av gråturkos på väggarna.




Just nu blir det bara småpyssel som att dekorera tändsticksaskar. Kunde ju inte låta julaskarna ligga framme längre. Sånt kan man göra enarmad. Man blir väldigt flink i andra armen kan jag tala om. I går höll Friherren på att måla källartrappan och jag hade tvättat håret och skulle fixa till det. Friherre har ju agerat fönhållare ett bra tag. Nu fick jag försöka själv att få lite fason på frisyren. Tänk att det gick faktiskt att med en hand få dit några hårrullar och sno hårslingorna runt dem. Sedan kunde jag blåsa lite varmluft och vips hade jag fixat frisyren alldeles själv.




Det blev lite after work här hemma tillsammans med två av sönerna med deras flickvänner. Tacolåda och ananaspaj till efterrätt, det var ju ändå fredag...
Vi missade ju att fira torsdagen...landskapets nationaldag och fössta tossdan i mass som ska firas med massipantåta.





Idag blir det ännu en hemmadag. De har blivit många de senaste månaderna vilket är ganska olikt mig. Men kanske det är nyttigt att en period varva ner och leva på det sättet.
Har liksom så många andra köpt boken "Lär dig leva" mindre stress, mer närvaro. Har precis börjat så jag har inte så många tankar runt boken ännu men redan i början av boken fastnade några rader. 
Författarna skriver lite om förmågan att stänga av, något jag kan känna igen vad det gäller mig själv.

"Det otäcka med förmågan att stänga av är att du inte känner hur dåligt du mår när du är fullt sysselsatt med arbete."

Mycket tänkvärda ord och säkert en sann verklighet för många idag då hjulen snurrar.




Skulle tro att vi tar en tur till favoritloppisen. Ligger bara en mil härifrån och kanske blir det en fika också. För trettio kronor får man kaffe, bulle och två kakor, allt hembakat. Bäst av allt är att allt går direkt till Rumänienhjälpen. Måste ju se om där finns några påskägg. Ska se över vad som finns i den vägen. Är ju alltid så kul att måla och göra några nya varianter. Har sett på flera bloggar att många har dem framme redan nu.
Hoppas att ni såg inslaget på Skavlan med den underbara damen som är den äldsta bloggaren. Vilken kvinna! 




Nu väntar ett träningspass som är lite ångestladdat. Har fått lägga till en värktablett som är inflammationshämmande och jag som inte är van att äta några mediciner alls...men vad gör man? Gillar läget? Näe, accepterar läget möjligtvis.

Ha en fin helg alla fina bloggare!
Så roligt att läsa era bloggar och så kul när just du tittar in till mig. 
Tack för fina kommentarer, de värmer.
Några funderar på att sluta, vilket vore tråkigt. Själv har jag ju bara hållt på i två år och känner mig som en nybörjare så mig lär ni inte slippa även om inläggen inte duggar så tätt.



                                 Då, när det är som värst och inget hjälper
Brister som i jubel trädets knoppar





15 kommentarer:

  1. Jag tänker att det är bra att du skriver om det. Att få ut frustrationen när kroppen värker och gör ont. Självklart vill vi läsa. ♥ Jag tänker ibland likadant som det du uttryckte om hur du kände om inläggen. Så känner jag hos mig. Att skrivandet på min blogg så ofta handlar om Blåöga nedförsbacke eller allt som varit efter min mors bortgång. Men åh andra sidan är bloggen en del av det som händer i livet. Och då skriver jag om det. Hoppas det ordna upp sig och att du slipper värken. Det är verkligen inte roligt att inte kunna göra det man vill. Stor helgkram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag följer med intresse hur det går för söta Blåöga. Det är de bloggar som delar med sig av det som tillhör livet som jag fastnar för. De glammiga hoppar jag över. Man blir bara lite trött på sig själv ibland...
      Kram

      Radera
  2. Ja, visst tvekar våren, det verkar ju som om den alltid gör det - varje gång! Någon snö fick vi inte just nu, men regn däremot, så den snön som fanns är nog helt borta nu, så nu kan man börja gå i skogen igen utan att halka. Ja, du har det verkligen inte lätt och så långsamt och trist med din värk och elände med axeln.
    Hoppas att allt vänder när våren slår till på allvar!
    Du har verkligen så mycket fint omkring dej och så skönt det måste kännas att nya fönstren är på plats!

    Det låter spännande med lite målning och tapetsering för din del och att du kan få hjälp av sonen! Ibland kan det rent av vara nyttigt att få befalla lite, och inte göra precis allt själv.

    Här är dystergrått idag igen och det är så disigt och grått som det bara kan bli, och jag märker hur det smittar av sej, och latmasken gör sej påmind då och det är svårt att få upp energin!
    En skön helg önskar jag dej och kanske några nya loppisfynd som väntar!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja så mycket gråare o tristare än nu kan det väl inte bli. Nåja, vitare blev det men vem blir gladare av det liksom? Nog är det segt med denna hemska axel, men som du skriver...våren hjälper väl upp det när den kommer.
      Lämnade en matta på loppisen och kom hem med en liten skål.
      Kram

      Radera
  3. Tänk att ni har ett mullbärsträd i er trädgård! Det skulle man ju vilja ha! Men det är inte lätt att plantera i våra stenblock, det är berget under så det blir inte mycket jord att växa i. När jag var barn fanns det ett stort mullbärsträd när vi åkte in till centrum, men det togs tyvärr bort när man behövde göra en bredare gata! Men det var så fint!
    Oj, din stackare, har du fortfarande så ont i din axel. Ja, det är ett elände, man blir begränsad nåt alldeles väldigt. Hoppas inflammationen går över fort som blixten.
    Kram
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jo det är gulligt det lilla mullbärsträdet och bären är jättegoda om än inte så många ännu. Lagom att gå och plocka i handen och njuta. Ja begränsad är ordet...att vilja men inte kunna!
      Kram

      Radera
  4. Så tråkigt att din axel krånglar för dig, men som du skriver så är det väl bara att acceptera läget...
    Du har så fina saker så det är inte lätt att välja bort några och ha mindre saker framme, så jag håller med dig, less is bore, i alla fall ibland!
    Dina fyndade kulor är jättefina!
    Lite påskpynt börjar komma fram här, inte så mycket men påsken är ju kort så jag vill hinna njuta lite redan innan av fjädrar, hönor och ägg.
    Trevlig söndag!
    Kram, Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja man har ju samlat på sig lite för mycket prylar o pinaler hi hi...är man loppistokig så är man. Ja jag har också plockat fram lite påskgrejer idag för att precis som du skriver hinna njuta lite av det och bli övertygad om att det faktiskt snart är vår även om man inte kan tro det en dag som denna.
      Kram

      Radera
  5. Vacker poesi text både i början och slutet, äskar alla dessa dikter.
    Livet är inte lätt vännen och det är ingen som har lovat det heller.
    Det är bara att kämpa och vänta och träna . . . .
    det tycker jag allt du gör bra ändå med allt ditt pyssel, jag gör inget sådant alls, kanske något vårblommor pyssel.
    Alltså pimpa lite när andan faller på, du har gjort så fina dekorationer, tummen upp för dig RosMarie.
    Som jag nämnt innan flera gånger så går det fort att bli sjuk eller skada sig på nåt vis, men det tar tid med läkning och att humöret ska vara som man önskar. Nu för tiden ska man vara glad att man lever.
    Många hemskheter händer runt omkring oss, men vi är ju ändå oss själva närmast.
    Vi fick vinter igen, Kung Bore han busar med oss, hi hi . . . .
    Men precis som du skrev är det väl ändå våren som har fått greppet.

    Sköt om dig, krya på kram/ Eva

    Ps. Halvtid räcker att jobba, ta inte ut dig i förtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du! Så sant allt du skriver. Det gäller att ha rätt perspektiv på tillvaron. Här är snart snön borta igen så visst har våren ett rejält grepp...
      Kram

      Radera
  6. Åh vad jag känner för dig med din axel. Jag vet jag vet. Akupunktur hjälpte mig . Jag kanske har nämnt det. Men du har så mycket fint att titta på i ditt hem , så jag önskar dig att du förtränger ditt onda så mycket du kan. Det vackra hjärtat kan ju få en att drömma bort,dina ljuslyktor och smakfulla installationer ger sån harmoni att se på. Naturligtvis hoppas jag också att någon expert hjälper dig att bli kvitt ditt onda. Jag såg också Dagny och satt som en fågelholk och lyssnade till henne. Vilken dam i den vackra röda dräkten. En färgklick och.... en bloggare , som du och jag. Sitter vi där också och skriver när/om vi blir 100 ????
    Kram och krya på dig. //Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord, de värmer. Ja nu gäller tålamod får vi se vad som händer med axeleländet. Ja tänk vilka kvinnor det finns! Man kan bara hoppas att man får vara frisk och pigg i huvudet. Då ska du se att vi sitter där och skriver inlägg om ditten o datten.
      Kram

      Radera
  7. Så jobbigt med din axel, blir så
    tungt när det gör ont hela tiden.
    Och så detta eländiga väder, inte förrän
    idag har det slutat snöa här. Man blir ju
    inte direkt pigg av vädret. Men som du
    skriver, bara värmen kommer och sjukgymnasten
    gjort sitt hoppas vi det vänder.
    Varm kram och krya på dig/AM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vädret har stor inverkan på mig. Skiner solen glömmer jag värken och ser framåt och tänker på det som komma skall. Inte minst att lusthustiden närmar sig.
      Tack för kryahälsningar!
      Kram

      Radera
  8. Fy så tråkigt att du känner dig sämre. Och inte blir det bättre av att vintern gjorde come back. Snälla våren kom nu. Och jag håller tummar att värken släpper.
    Ha en fin fredag kväll.
    Kram Petra

    SvaraRadera