Då går jag ner i min källare...

där lever jag sällare... Någon som minns den gamla sången? Då handlade det om en ångmaskin men i mitt fall blir det en symaskin. Vädret gör att det känns rätt bra att gömma sig en stund där nere och då handlar det inte bara om att tvätta och stryka kläder.

Det bästa med att kunna ha ett rum för pyssel och handarbete är att jag slipper plocka bort allt när man kommit igång med något. Visst saknar jag honom som rumsterade där tidigare men allt har sin tid och nu är en annan tid.

Min symaskin döljer jag i ett gammalt symaskinsfodral. Det är så vackert i sig så det har klarat sig från penseln och vit färg.

En liten rolig tavla från Borås textilmuséeum som ska få mig att vara sparsam...

Eftersom min hjärna alltid är fylld av tusen idéer är det också fullt av material av alla de slag, halvfärdiga projekt och andra trevligheter. En elektriker som gjorde ett litet jobb i rummet påpekade lite försiktigt att "här var det mycket grejer"...

Eftersom jag som bekant är periodare i pysselaktiviteter så finns spåren lite här och där. På skyltdockan hänger ett halsband som jag höll på med att göra en tid. Hjärtat påminner om trådslöjdsperioden. Nu suger det lite efter att haka på den stora trenden att gjuta i betong. Eller det har det gjort flera år men jag har inte riktigt kommit till skott där. Som med det mesta måste man ha tid och inspiration och då helst samtidigt. I min ålder kan jag ju inte precis påstå att jag efter 8-9 timmars arbete gladeligen sätter igång med stora projekt. När barnen var små kunde jag ställa mig att baka vid nio-tiden på kvällen eller sätta igång och sy kläder.

Nu blir projektet inte större än att fixa lite att äta, öva några sånger och sedan kanske titta efter och se vem arge snickaren ska skälla på. Kanske några heta tips från Trinny och Susanna...kan nog behövas...

"Raindrops keep falling on my head..."