Periodare

Nu är det inte så illa som det kan tolkas. Jag tänker på att jag i perioder håller på med någon form av hantverk eller handarbete. Har aldrig kunnat ha händerna stilla. Kanske bottnar det i rastlöshet eller kanske bara det att jag vill använda tiden. Hur som helst ger det mig både avkoppling och energi att få till något med händerna. Lika härligt är det att se vad andra får till. Därför är det ju så inspirerande att klicka runt hos alla fantastiska bloggare som visar sina idéer och skapelser. Vilken kreativitet det finns!

Hittade en liten, om än suddig bild, på det som en gång kanske var början på pysslandet. Några av er kommer kanske ihåg hur populärt det var att göra askar av kaffeburkar och plastremsor. Det virkades eller knöts mattor av plastremsorna också. Sedan har pysseltrenderna kommit och gått. Vill minnas att det en period var populärt att måla ärtor i blått eller rött för att det skulle se ut som blåbär och lingon. Eller alla eterneller på 80-talet som skulle torkas och arrangeras. Målande av smörknivar och diverse askar. 

Eller tittskåpen under mitten av 80-talet då jag var barnledig. Ja listan kan bli lång.

Trådarbete eller luffarslöjd sysselsatte mig en period. Som vanligt "fuskar" jag på allt jag gör och går inga kurser eller sånt, utan testar mig fram. Och tänk att jag faktiskt är så gammal att jag har ett minne av en riktig luffare som kom till mitt barndomshem och sålde vispar. 

Nu är det inga vispar jag gjort utan trevande försök att efterlikna något jag sett någonstans. 

Ont i tummarna får man och sticker sig gör man...

Korsen är lätta och roliga att göra, kan göras i många storlekar och hängas lite här och där. Religiösa symboler i form av kors och madonnor är vi ju många som dekorerar våra hus med. Får ibland frågan om jag är katolik. Svårt att förklara varför jag gillar det, stämningen kanske.

Jag har nog testat det mesta , men en sak har jag lovat mig själv att aldrig börja med...väva och måla porslin. Där går gränsen för mitt tålamod! Jag skull ge upp innan trådarna kommit rätt i vävstolen. För att inte tala om alla gånger porslinet ska målas, brännas, målas, brännas... Nej, fort ska det gå!

Nu gick det väl inte så fort med denna mistel, men rätt trevlig där den hänger vid mina föräldrars gamla bröllopsfoto. Vad jag gör just nu kanske någon undrar. Stickar. Men jag är rätt sugen på att ta upp tenntrådsbroderi igen eftersom det kommit så många nya härliga färger i både skinn, tråd och nya fantastiska mönster. Som alltid är ju tiden en bristvara, men vi kan ju välja vad vi vill använda den tid vi har till. Och det kommer ju som bekant alltid ny tid...