söndag 9 mars 2014

Äpplet faller inte långt...

från päronträdet. Nog är det så alltid. Jag delar många intressen med mina barn. Med mellansonen är det loppisletande, eller kanske snarare sakletande och att se möjligheter i ting. I går efter körövningen i den lite större staden, hälsade jag på hemma hos honom i hans lilla lägenhet. Den har han inrett på ett högst personligt sätt med udda saker han hittat eller gjort. Han höll som bäst på att tapetsera hallen när jag kom. Jag brukar ha honom som medhjälpare i diverse projekt här hemma. Han är min egen "Ernst". Friherren, den stackaren, brukar få ta hand om det tråkiga för-och efterarbetet medan vi tar hand om finliret.







Den här pallen har han gjort av en gammal oljetunna han hittat, bara fixat sittdyna.






Sänggaveln är gjord av lastpall.







Den gamla margarinlådan blev ett trendigt sängbord.








Den här tavlan är gjord av slitet trä från en gammal lastpall och med tänkvärda ord ditmålade. Jag har fått en likadan där jag ska måla någon text när andan faller på. Kreativitet föder kreativitet. 
Den här dagen borde ha ägnats åt att bara vara ute i solen och njuta. Nu var det en hel del annat som bara var tvunget att göra, men en liten stund med kaffekoppen i handen blev det.
              Och som sagt; every day is a second chance... solen skiner nog i morgon också.

3 kommentarer:

  1. Kul med kreativa barn :-))) Kram Bittan

    SvaraRadera
  2. Absolut! Ibland har man tyckt att hälften hade varit nog...ha ha...men det är härligt.
    Kul att du tittar in till mig. Min blogg är inte så tjusig, men det är en kul liten grej.
    Kram RosMarie

    SvaraRadera
  3. Så många läckra saker han har din son. Det måste vara kul att ni kan dela intressen för loppis och roliga saker.
    Jag kan tro att det kan bli lite mycket ibland. Det är lätt när sakletarinstrinkten för råda!
    Lisa

    SvaraRadera